Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
heten, eller oskulden. Ett barn, som såg den, ryckte sin mor i
kjoIeD och hviskade: "se, hon sofver!" "Ja," sade modren lika
sakta: ’det är den sömn, hvarur man aldrig vaknar!"
Hufvudfiguren på den andra taflan är ock en qvinna, en
slafvinna. Till höger på taflan sitter en romare i blå, präktig
sam-metsdrägt; vårdslöst har han kastat den ena sammetsstöfveln
öfver den andra; med korslagda armar, något tillbakalutad,
kastar han pröfvande blickar på en ung slafvinna, som utbjudes till
honom af en gammal, afskyvärd jude. Med rå hand rycker denne
af slafvinnan det lätta tyg, som höljde hennes tjusande gestalt.
I förtviflan böjer hon sig framåt, då det rika håret faller ned och
skyddar henne till en del. Men Romaren är kall och lugn — hans
begge hundar se mera deltagande ut; småningom blir han oviss
i sitt sinne, skådespelet börjar att väcka hans intresse — skall
hon bli hans — eller hvem skall hon tillfalla?
Du ler; en tafla kan ju blott framställa ett moment. Sant —
men denna var målad så, att jag säg, hvad som skulle komma.
Ar det icke med äkta konstverk, som med goda böcker? De
uppväcka nya tankar, hvarje gång man ser dem. Det förekommer
mig, som om man allt mer trängde ned i författarens eller
konstnärens personlighet. Om ej så vore, hvarföre läser inan om goda
böcker eller ser ånyo konstverk?
Att konstnären som målat denna tafla var ung, såg jag
genast: att han aldrig mer skall måla, erfor jag af min vän, . . . .
Han stupade vid Paris’ belägring, 27 år gammal.
Alla afdelningar erbjödo intressanta saker, ehuru jag helst
uppehöll mig i den franska. Min bästa vän fins dock ej der utan
i den nordtyska. Der fäste 3 taflor företrädesvis min
uppmärksamhet. Den första var en scen från det sista kriget och
förestälde en officer på bår med lagern kring den bleka pannan.
Nedlutad öfver honom böjde sig lians unga maka i djup förtviflan.
Med den ena handen tryckte hon sin makes, den andra omslöt
ett årsgammalt barn, hvilket, lekande och obekymradt, bildade en
stark kontrast till modrens sönderslitande sorg, Hvilan låg hos
den döde. Verldens glädje och smärta voro för honom intet och
döden hade tryckt sin frid på hans drag. En svensk officer bland
jurymännen förklarade denna tafla för den skönaste på hela
utställningen; djupt rörande var den i sanning. Min vän visade
mig äfven en historiemålning, som han ansåg, såsom ett af
nutidens märkvärdigaste konstverk. Det förestälde en man, jagande
efter Lyckan. Långt till venster,] syntes Lyckan på sitt snabba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
