Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Slutord.
Nu till slut nägra ord för att besvara din fråga huru våra
svenskar taga sig ut här i Wien. Jag tror mig utan partiskhet
kunina säga, att de flesta gjort synnerligt godt intryck och att de
på ett förträffligt sätt fyllt sina platser. Slumpen har fogat, att
de alla, förmän och underordnade, se bra och ståtliga ut: mången
gång har t. ex. den unge konstapeln i arméförvaltnings
utställningen blifvit helsad med ett "wunderschön!", och "die Marie" som
hade stort skönhetssinne kunde ej se sig mätt på vikingarnes
afkomlingar. Äfven de svenske och norske jurymännen voro godt
tolk. och deras kunskaper, isynnerhet språkkunskap och
belefven-het, |öfvades mycket. Ett litet folk, som svenskarne, måste i flere
hänseenden stå efter de större industriella folken, men det finnes
ett sätt att jemna skilnaden, och så skedde här, jag afgör ej om
af slump eller öfverläggning. Flere af de svenske och norske
jurymännen voro nemligen verkliga personligheter, och i en Jury
kommer det mindre an på, att ett folk är talrikt, än att det är väl
representeradt. Personligheten gör sig der gällande och dit den
anför, följa de andra efter. Svenskarne gjorde sig öfverallt pa
ett fördelaktigt sätt bemärkta’: en gång iakttog jag detta på ett
eget sätt. I främmande land tycker man sig solidariskt ansvarig
ined sina landsmän och känner deras framgång eller motgång
såsom sin egen. Det var vid den festliga prisutdelningen den 18
Augusti. Jag hade jemte ett par norska damer fått plats på ett
galleri, hvarifrån man såg förträffligt. Våra ögon sökte helt
naturligt våra landsmän och följde dem med en viss stolthet. En
uniformerad herre, som jag ej kunde påminna mig hafva sett förr,
kom artigt fram till mig, och frågade: "vet ni, Madame, att et
grefve Sparre fått Ehrendiplom?" Jag svarade, ja! och måste le
åt en man, som blott af mina ögons riktning dömde att jag var
svenska.
Vill du till sist höra mitt slutpåstående om den svenska
utställningen i Wien, så vill jag säga, att den i allmänhet var
tillfredsställande, i några afseenden oöfverträffad. En af
presidenterna i Juryn karakteriserade den sålunda: "den svenska
utställningen ser anspråkslös ut på ytan, men är olik andra länders
deruti, att ju närmare man tränger in i den, ju redbarare finner
man, att hon verkligen är. Allvar, redbarhet och enkelhet, äro
företrädesvis svenska dygder!" Eja! att ban hade rätt!
____________Din Gerda.
Tidskrift för Hemmet. 16:de årg. Leta häftet.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
