Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(148
farenhet. Men det är säkert att aldrig har en så helgjuten
framställning deraf mött mig som i dessa föredrag. Ack, allt är så
splittradt på denna jorden, så bragt i disharmoni, ja, hö]jdt i
dunkel. Och helt visst gäller detta icke minst om de stora lifs—
sanningarna, hvilka vi innefatta under namnet sanning. Den är
så sönderplockad och finnes af det sanningssökande hjertat ofta
i så små smulor att det svårligen deraf kan få något helt. Den
ene ser en sida, den andre en annan och så uppkommer
ensidigheten med dess skefheter och utväxter, till hinder och skada för
det inre och yttre lifvet. Det är hos oss här i Sverige nästan
till öfverdrift taladt och skrifvet mot ensidigheten, men icke
dess-mindre stå vi upp öfver öronen i ensidighet och det icke blott i
pietismens ensidighet, det vanliga målet för nutidens härskri, utan
i ortodoxiens, rationalismens, vetenskaplighetens o. s. v. i det
oändliga.
Det kan synas dristigt att räkna alla dessa områden till
sanningens rike, då likväl så mycket osannt, ja, sanningsfiendtligt
gömmer sig deri. Men, månne icke detta sista just kommer af
den easidiga uppfattningen af något, som dock i sig sjelft var af
sanningen. Man stannar under sitt sökande efter sanning vid
en mer eller mindre väsendtlig sådan, förser sig så på denna att
man förbiser allt utanför densamma; man blir efter den första
hänförelsens tid doktrinär och svänger polemikens vapen mot allt
och alla. Lifvet stannar i växten, eller med andra ord hjertats
och andens djupa frågor domna bort i lärosatser, lifvets kamp
förvandlas till förkättrande af hvarje olika tänkande, alltsammans
blir en karrikatyr i ensidighet, ehuru ursprungligen en länk i
sanningens gyllene kedja. Att den stora "sanningen till salighet",
som pietismen omfattat, ehuru ined förbiseende af väsendtliga lifs—
principer i sjelfva tillegnelsen, samt deraf att hela menniskolifvet
förnyelse, icke blott en fridfull död och en salig evighet, är
kristendomens mål, att denna sanning framför andra är en sådan
gyllene länk, det är solklart; men ensidigheten, det ofvannämnda
förbiseendet vållar icke destomindre att de förut antydda menliga
följderna icke uteblifva samt att pietismen hvarken varit, är eller
någonsin blifver den förnyande lifskraft, som kristendomen är
ämnad att blifva i menskligheten, utan tvärtom i detta afseende
är "ett salt utan sälta", en "tjenare, som gräfver ner sitt pund",
i stället att "ockra dermed tills husbonden kommer". Ack att
pietisterna ville vakna till medvetande om sin uppgift i detta fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
