Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(149
och allvarligt taga sin Herres ok och börda på sig! De hafva
hjertelag dertill.
Väl kunna vi ock vidare förstå att det för ett
sannings-älskande sinne kan blifva vigtigt att ifra för den af fäderna
öfverlemnade lärans bibehållande i renhet, och ortodoxi i det
väsendtliga blir naturligtvis en lifssak för hvar och en, som vill
vandra Guds väg, icke menniskoraeningarnes; likaså att å en
annan sida inan vill häfda tankens och forskningens frihet samt
förkasta det förnuftstridiga, dogmtyranniet och bokstafsslafveriet,
som genom ensidighet blir ortodoxiens karrikatyr. Men blir död
bokstafstro och auktoritetsslafveri rättrogenhetens och
renlärighetens vrångbild i ensidighet, så blir andlöshet och hjertlüshet
rationalismens och vetenskaplighetens.
Dock, icke blott af och i ensidighet löper lifvet fara att
missförstås, hindras, försinkas, göras ofruktbart och dö ut. Äfven
från en annan sida hotas det. De stora lifssynernas män, som
af Gud äro kallade att öfverskåda hela lifvets område, icke blott
ett eller annat stycke deraf, samt för oss frambära sanningen i
dess helhet och rätta sammanhang, de äro sanningens, Guds
profeter och siarè i menskligheten. Men det går oss småfolk
ofta med dem och deras syner, liksom alpvandraren. Den rymd
vi föras in uti blir oss för hög och stor, vi svindla och förlora
fotfästet, förlora oss sjelfva i — syner. Man tjusas af sanningens
makt, fantasien ser dess himmelska klarhet i bländande glans
och hjertat slår dubbla slag i oändlig häuförelse. Så långt är
allt godt och i sin ordning; ja, beklaga må vi den, som aldrig
upplefver denna sanningens hänförelse, utan går sin nyktra väg
fram, orörd och orubbad af alla slags andens och hjertats syner.
Månne det icke är brist i synorganerna som gör att man kan se
i solen, utan att bländas, brist i den inre synförmågan att
sanningens himmelska syner aldrig bringa en ur jemnvigten? Jag
tror det helt visst och vare det långt ifrån mig att i någon mån
vilja nedsätta fantasiens och känslans hänförelse såsom
oberättigad. Men, det gäller att icke stanna i fantasiens syner och
känslans svallning eller ined and^a ord sätta det personliga lifvet
deruti. Detta händer dock understundom med de store
sannings-apostlarnes efterföljare. De stanna i synernas berusning och
känslans famuande af dessa syner samt förlora sig sjelfva, sitt
andliga lif och växt, ja, hela sin uppgift i mensklighetens stora
lifsutveckling. De lefva väl, ty hjertat slår, men i feber, de
handla, verka, men i yrsel. Det ser ungdomsfriskt ut för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
