Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misströstan. Det var en stor fara, men dock mindre än om
sjelfantändningsarbetet lyckats.
Med en tyst förtviflan i hjertats djup sökte jag förgäfves
hjelp på både det ena och andra sättet. Då var det jag hörde
kandidat Jungersens föredrag, hörde dem med lif och själ samt
drack klarhet, hjelp och räddning derur. Ack ja, hvilken klarhet
öfvergöt icke hela mitt föregående och närvarande lif, en klarhet
med lifskraft och värma uti sig att skapa sommar och skördetid
af föregående vinter och vår. Sent skall jag glömma med hvilkeu
undran, ja, häpnad, jag hörde talaren i det andra föredraget tala
så höga ord om menniskan, men ljus och glädje strömmade mer
och mer till mitt hjerta genom hans ord, i det jag lärde se och
känna menniskan, personligheten i dess innersta väsende med
dess konungsliga uppgift, dess konungsliga frihet och med viljan
till personlighetslifvets medelpunkt, till lifsprincip, fri och
sjelf-ansvarig, visserligen fallen och syndfull samt derigenom vanmäktig
på egen hand och med endast de naturliga hjelpmedlen att tillgå,
men också återlöst och med kristendomens frälsande hjelp
tillgänglig att i full personlig frihet söka och emottaga. Det hörda
blef icke allenast till klarhet öfver personlighetslifvet, utan till
en befrielse, ja, uppståndelse till lif för detsamma. Jag lärde att.
i anda och sanning säga, ja, jubla fram det lilla och likväl så
betydelsefulla, men oändligt missbrukade ordet ’jag", icke i
sjelf-tillräcklighet, utan tvärtom i ett rätt och sannt sjelfmedvetande
och just till följd deraf verkligt skuldmedvetande, men äfven i
friboren tro.
Hvilken outsäglig vigt ligger det ej uppå att icke blott vara
en personlighet, utan ock finna och förstå sig sjelf såsom en sådan
med dess uppgift, ansvar o. s. v.
Först då komma de personliga krafterna till sin rätta
utveckling, annars göra de lätt såsom de hämmade lifssafterna i
i en måhända stark kropp, de blifva genom onaturliga kastningar
och utbrott sjukdomsämnen, desto farligare, ju kraftigare de voro
i sig sjelfva. Rätt förstådda och använda blifva deremot
personlighetens krafter till ett alltmer handlingskraftigt lif så i inre
som yttre måtto, ifrån det största till det minsta, ifrån det
personliga förhållandet till Gud, intill den ringaste af de dagliga
uppgifterna. Bibeln visar oss på hvarje blad huru
kristendomslifvet i personligheten icke blott är detta passiva att "låta sig
draga", att "drifvas", att "törsta såsom en torr jord", att "vara
fattad", utan ock detta, sotn uttryckes i den förlorade sonens ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
