Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(168
upp åt sig ståtliga palatslika hus, sådana som vi ännu till någon
del finna dem i de gamla riksstäderna, hus med stora salar och
tillräckligt många boningsrum, hvilka de smyckade vida rikare
och inredde mycket trefligare än riddarne dittills kunnat göra det
på sina borgar.
Ty trots det lysande ridderliga följet, trots festerna och
gästabuden, trots männens, qvinnornas och betjeningens praktfulla
drägter, trots de rymliga salarne och de väldiga i en fullt utbildad
till och med yppig arkitektonisk stil uppförda byggnaderna, får
man dock icke tänka sig vistelsen på dessa borgar, de stora så
väl som de små, någonting mindre än angenäm, inredningen
någonting miüdre än treflig eller prydnader och husgeråd synnerligen
konstnärliga. Vi vilja ej ens tala om salen hos angelsachseme
eller andra tyska folkstammar på en tid, då kämparne sofvo på
samma bänkar, på hvilka de nyss förut druckit och festat, och
då man, när det var kallt, satt omkring en eld, som brann midt
på golfvet och i brist på spis fyllde hela rummet med rök, till
dess den trängde sig ut genom tillfälliga hål i taket, de små
fönsteröppningarna eller dörrarne. Guldstickade väfnader på
väggarne, mest af italiensk eller byzantinsk härkomst — och det väl
endast i sällsynta fall — länsherrens gyllne högsäte i groft arbete,
kanske äfven några guld- och silfverkärl, dels ärfda, dels af eget
arbete, var väl det enda som gaf dessa salar någon glans, med
undantag af klädedrägterna. Här och der funnos äfven, isynnerhet
vid de kungliga hofven, enstaka antika föremål, en förgyld
bronsstol, i form af en fällstol med lejonhufvuden på stöden, från
senromerska tiden, hvilken nu fick tjena till tron, eller ett bord
af silfver med hvarjehanda arbete på eller äfven dryckeskärl af
silfver och guld. Allt detta värderades dock mera för det ämne,
hvaraf det var gjordt, än för den konst, som var nedlagd derpå
och förekom antingen enstaka eller tillsammans med andra föremål
uti rum, i hvilkas möjliga prydnad man hvarken kunde spåra
något afsigtligt eller någon skicklighet. I det alldeles ofärdiga,
från det råaste sig frigörande tillstånd, hvaruti konstbildningen
befann sig, och då den hade att på en gång kämpa med tekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
