Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
naturens mening och oj blifvit det, hvartill han egentligen varit
ämnad, en Sterne, en Jean Paul eller något dylikt.
En helt annan metod än denna, iakttages af Hettner, som
genom sin "Literaturgeschichte des achtzehnten Jahrhunderts" —
hvaraf "Franska literaturen under adertonde århundradet" utgör
en sjelfständig afdelning — intager ett af de allra främsta rummen
bland nutida literaturhistoriker. Med skäl har den utländska
kritiken helsat hans verk som ett första försök att frän
kulturhistorisk ståndpunkt skrifva en jemförande literaturhistoria — ett
försök som väsentligen utfallit särdeles lyckligt; i det den
allmänna kulturhistoriska utvecklingens tråd fasthålles med säker
hand midt under de enskilda företeelsernas mångfald, och likväl
hvarje spår undvikes af den falska skematiseringsmetod, som
ändrar fakta efter sin uppfattning, och icke sin uppfattning efter
fakta. Dessutom ådagalägger Hettner en högst ovanlig förmåga
att i en behaglig och lätt begriplig form framställa den filosofiska
forskningens så att säga allmänt menskliga resultat. Hvad som
utarbetas i tänkarens studerkammare kominer med tiden ofta
att afhandlas i gathörnen — så djupt tränger det ned — men
det är icke allom gifvet att kunna sammanfatta filosofiens
utvecklingsskeden, så som Hettner, och detta, under det behagligaste
framställningssätt, med sträng vetenskaplighet, såsom exempelvis
torde framgå deraf att icke blott literaturhistoriker i allmänhet,
utan äfven filosofer ex professo gerna vädja till Hettner. Man
kan sålunda finna just detta hans arbete om franska literaturen
citeradt på flera ställen så väl hos Nyblaeus som hos Ljunggren.
De båda sistnämda författarne ha redan förut väl grundade
anspråk på svenska allmänhetens uppmärksamhet; dock äro deras
senaste verk, äfven jemförda med hvad de förut producerat, till
både form och innehåll något högst framstående. Prof. Nyblæus
skrifver här sora förut ett klart och lugnt men dock ofta varmt
språk, och äfven der man möjligen finner framställningen något
för mycket systematiserande*), måste man erkänna dess
tanke-skärpa och följdriktighet. Prof. Ljunggren framlägger i en
målande, lätt sarkastisk stil felen och bristerna hos sina mindre
gynnade föremål och hos — sina föregångare, och gifver derunder
osökta vittnesbörd om specialstudier af de tidehvarf och de per-
") Vi afse härmed metoden att frän den lJoströmska filosofiens ståndpunkt
bedöma med Boström helt olikartade, men dock mycket märkliga filosofiska
författare, hvilka derigenom komma att få eu lägre plats på den filosofiska
rangskalan, än kanske billigt varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
