Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
söner han skildrar. Man kan finna honom något fördjupad i
småsaker, något benägen att förlöjliga och polemisera, men hans
arrangering är onekligen pikant. Dock gör det utan tvifvel på
många ett pinsamt intryck att se en författare med så mycken
talang, så att säga, i alla vinklar och vrår förfölja en af svenska
literaturhistoriens intressantaste företeelser, snillet och entusiasten
Thorild, på hvilken den något utslitna frasen, att han var ett
århundrade före sin tid, i många fall, t. ex. i fråga om erkännandet
af qvinnans rättigheter såsom menniska och medborgare *), kan
med fullgoda skäl tillämpas. Prof. Ljunggren gör sig visserligen
icke, såsom i detta fall Beskow, skyldig till någon handgriplig
orättvisa i hvad han säger, men kanske deremot i hvad han icke
säger. Med blott Ljunggreus framställning vid handen, skulle det
vara en fullständig gåta, huruledes Thorild kunnat bli så högt
uppburen af samtid och efterverld. Förklaringen att han var en
mäktig, imponerande personlighet, en orator, en demagog o. s. v.
räckor ej till. Hvad angår hans plats som spekulativ tänkare,
fyllas luckorna i kännedomen förträffligt af Nyblæus, och man
kan, med försigtighet, fortfarande i vissa fall anlita äfven
Atterboms Thorildsteckning.
Men vi återgå till vår revy! Kreyssigs föreläsningar öfver
Shakspeare ha länge varit en gerna anlitad handbok af dem som
ej våga tilltro sig att sjelfva begripa den store engelske
dramaturgen. Att dessa kommentarier innebära ett och annat
konstrue-ringsförsök, en och annan djupsinnighet, hvarom Shakspeare sjelf
kanske aldrig drömt, bör ej hindra deras spridning i svensk drag,
eftersom de derjemte innehålla åtskilliga goda anvisningar —
imellertid synes allmänhetens uppmuntran ej kommit företaget
till godo, ty om vi ej misstaga oss, har blott en ringa del af den
svenska tolkningen blifvit af trycket utgifven.
Nämna vi till sist norrmannen hr O. Skavlans "Holberg soin
komedieforfatter", så är det ingalunda ’vår mening att denna
omfångsrika literaturhistoriska studie skulle vara det minst
värdefulla af de här i korthet anmälda arbetena. Särskildt intressant
är förf:s utredning af den ställning den "guddomlige norrbaggen"
(Thorilds benämning på Holberg) intog till vantro och vidskepelse,
med ett ord hans verksamhet som vågbrytare för den fria
forskningen. Vid samma tid, som Holberg var sysselsatt med den
gryende rationalismens spörsmål om det ondas ursprung, om de
*) Se Thorilds skrift "Om qviDnoköneU naturliga höghet" (1793).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
