Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’324
hafva, så långt tillbaka sora historien går, alltid högt egt och
värderat dessa beundransvärda smycken, som man finner i etruskiska
grafvar, och de ställde till ett upplopp mot Cato för att återfå
den rätt att bära guld och purpur, som han fråntagit dem, samt
för att erhålla tillstånd att åka ut när de behagade. Det är
svårt att tro det alls ingen uppfostran gafs qvinnorna i ett
samhälle der så mycken möda nedlades på deras yttre persons
smyckande; men denna uppfostran var naturligtvis beroende af den
ställning de inom detta samhälle skulle intaga.
Romarne hade en allvarlig uppfattning af familjemoderns
kall; hon skulle styra husets angelägenheter tillsammans ined
mannen, och härtill kräfdes mera en bestämd karakter, ett klart
hufvud än behag och ljufhet; de unga flickor af god familj sora
Plautus t. ex. inför i sina lustspel äro främmande för hjertats
rörelser, äro aldrig blyga eller drömmande utan hafva en bestämd
uppsyn och ett manligt språk; stolta och kyska känna de hvarken
tårarnes svaghet eller passionens lockelser, och sådana Plautus
här skildrar dem, ville också romarne finna sina döttrar och
hustrur.
Den uppfostran man gaf dem utvecklade deras karakter i
samma riktning. I rikare hus deltogo flickorna i den undervisning
lärda slafvar gåfvo deras bröder, de läste samma böcker, de hörde
samma stora skalders verk och fattade sålunda redan som barn
smak för Roms och Greklands litteratur. Plebejernas döttrar
skickades till de offentliga skolorna, der de åtnjöto samma
undervisning som gossarne och tillsammans med dessa, såsom nu för tiden
sker uti Amerika. Man lärde hvarken gossar eller flickor sådant
som var oförenligt med de romerska sedernas allvar; dans t. ex.
ansågs opassande och musik samt sång voro, utom vid religiösa
fester, nästan lika illa ansedda som dansen, ty musiken är en
konst som talar till känslan mer än förnuftet, lockar till dröm
mer än till handling, och det var just för denne senare man ville
finna romarinnan beredd lika väl som romaren. Utan tvifvel gaf
denna uppfostran henne något nästan väl kraftigt och manligt,
men alltid då mannen uppfostrar qvinnan för sin skull ger han
henne de egenskaper han finner angenämast för sig. Vi anse
så-luuda att svagheten är ett behag, men romaren skattade styrkan
högre. Och då det gäller att uppfostra qvinnan för hennes egen
skull, att sätta henne i stånd att deltaga i lifvets strid och der
fylla sin plats, så bör man gifva hennes själ den styrka och de
kunskaper hon behöfver, för att ej då blifva öfvervunnen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
