Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’327
dogmer, fanns ej i några läroböcker. Den bestod i religiösa
ceremonier, i berättelser som man hörde under barnaåren liksom vi
höra sagor; deras konst, deras skaldeverk, hela deras enskilta
och allmänna lif var genomträngdt af deras gudalära, och ingen
behöfde särskild. undervisning i hvad man inhemtade samtidigt med
att gå och att tala. Men det oakta|dt intog religionen en stor
plats i qvinnornas lif, och i Rom, som annorstädes, voro de
densamma mera hängifna än männen. Ynglingarne lärde sig ofta
genom filosofien att umbära religionen; detta var ej fallet med
qvinnorna. De voro visst ej uteslutna från filosofiens studium;
Seneca t. ex. menade tvärtom att deras naturs brister, deras
häftighet, otyglade passioner o. s. v. gjorde det till en "pligt för dem
att i filosofien söka en tygel. Plutarchos uppmanade dem att läsa
Plato och Xenofon, han ville att hvarje qvinna i sin make också
skulle ega en lärare, "som lik biet åt henne hemförde den honung
han sjelf i filosofien funnit". Hvarken fore eller under
kejsardömet fattades det i Rom qvinnor, som voro väl bevandrade i
denna vetenskap; Ciceros väninna Cærellia ville vara den första,
som läste hans afhandling om "Det högsta goda"; Livia tröstade
sig öfver sin son Drusi frånfälle genom samtal med filosofen
Arcus, och Horatius berättar att man ofta hos de förnäma
damerna fann stoikernes böcker hvilande på sidenkuddar. Det var
säkert i samma händer Epictet senare fann Platos skrifter,
synnerligen den om republiken der han förordar äktenskapets
afskaffande. Men detta förblef dock undantag; de flesta qvinnor
bekymrade sig föga om filosofien, och funno i religionen all den
näring deras själ behöfde; också hängåfvo de sig odeladt åt den
samma. Om än romarne sjelfve föga trodde på gudarne, så ville
de dock att man hemma hos dem bevarade troil på dessa fabler
och skulle alls icke funnit behag i qvinliga fritänkare; Cicero, som
gör sig lustig öfver hela mytologien, fann det som sig borde att
hans hustru fromt trodde på densamma. Hvarje qvinna med
aktning för sig sjelf besökte templen, deltog i gudstjensten, i offren
och uppfyllde noggrannt alla religiösa pligter. Plautus lägger till
sin skildring af romarinnan som hon borde vara gudsfruktan,
jemte tillbakadragenheten, allvaret, vördnaden för föräldrar och
lydnaden för sin mor; och då denna gudsfruktan ej var blandad
med vidskepelse sattes den som det vackraste lofordet i hennes
grafskrift.
Man förvånas stundom öfver att romarinnorna kunde hysa
en uppriktig vördnad för landets gudar, emedan man tror att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
