Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’332
skett i Rom, filosoferna oåtsporda, och tvärt emot det vanliga
förloppet i sådana fall, hade seden gått om lagen. Orsaken
härtill måste sökas i den höga uppfattning romaren alltid haft
om äktenskapet, som de ansågo för det fullkomliga
sammansmältandet af tvänne lif och detta var omöjligt utan likställighet samt
full gemensamhet makarne emellan. "Då jag äktade dig", säger
den ädla Portia till Brutus, "var det icke endast för att dela
ditt bord och din bädd, men för att deltaga i allt, det onda som
det goda, hvilket träffade dig." Denna jemnlikhetsgrundsats i
i godt som ondt sträckte sig till hela familjens område, intet
motstod följderna af denna grundsats och den öfvervann
fördomarne, lagen och filosofernas teorier; de strängaste lagarne
afskaffades eller kringgingos, och qvinuornas list var outtömlig i
att nedbryta de gamla skrankorna och skaffa sig likställighet med
männen. Till hvilken grad qvinnorna verkligen frigjorde sig
bevisas tydligare af de gamla inskrifterna än af juristernas skrifter,
och de som tro att qvinnoemancipationen är en nyhet för det
moderna samhället misstaga sig storligen. Qvinnorna hade t. ex.
rättigheten att bilda sällskapet" liksom männen; ett dylikt fanns
i Lavinium, som kallades "qvinnornas senat", en annan sådan
institution i Rom hette "matronornas förening" och det berättas
att öfverläggningarne der stundom blefvo så häftiga att de slutade
med slagsmål; här afgjnrdes alla möjliga rang- och toilettfrågor,
såsom hvad drägt qvinnan af vissa stånd skulle bära, hvilka som
hade rätt att bära ädelstenar på sina skodon o. s. v. De mindre
förnäma qvinnor, som ej kunde vinna tillträde till dessa
föreningar, stiftade andra, och det hände att dylika tillvällade sig ett
visst inflytande på allmänna ärenden; de afhandlade t. ex. om
belöningar åt stadens magistratspersoner, de insamlade
penningesummor för att resa statyer, vid valen hade qvinnorna ingen
rösträtt, men de kunde anbefalla den kandidat de föredrogo. Dä
qvinnorna voro rika och genom börd eller gifte i en hög
samhällsställning, upprestes ofta af kommunerna monumenter åt dem på
samma gåug som åt deras män. Stundom sökte qvinnorna ock
att framkalla dylika ärebetygelser genom gåfvor för allmänna
ändamål, uppbyggande af tempel eller andra byggnader, genom
att gifva skådespel på teatern och dylikt; de kallades då genom
ett högtidligt beslut "stadens mödrar och beskyddarinnor". De
erhöllo äfven andra hederstitlar, som visserligen ej medförde
verkliga rättigheter, men som bevisa att qvinnan under denna tid
dock tog mera del i det offentliga lifvet än hon nu har någon
möjlighet att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
