Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
i
IV.
Vi hafva funnit att qvinnornas uppfostran under kejsardömet
blef mera mångsidig och deraa ställning mera oberoende; återstår
nu att tillse i hvad mån följderna häraf öfvade inflytande på den
allmänna moralen och om Rom, frigjordt från den gamla
strängheten, hade skäl att sakna dess tygel. Frågan skulle snart vara
besvarad om man obetingadt trodde moralisternas och satirikernas
skildringar; de äro isynnerhet stränga mot qvinnorna och häftigast
i sina anfall mot dessa. Innan man bifaller deras mening måste
man minnas att i intet land hafva föråldrade grundsatser varit
så seglifvade som i Rom, man förde dem på tungan långt efter
det man slutat med deras tillämpning, och utan att ega inflytande
på lifvet voro de ännu alltid vapen i de missnöjdes händer; den
allmänna meningen hyllade dem, ehuru den gaf vika för tidsandans
motsatta riktning, och medgifterne skedde med föga god vilja.
Medan deras egna hustrur fingo föra ett ganska fritt lif berömde
romarne den tid då qvinnorna stannade uteslutande i hemmet;
de dömde tidens seder efter fordomdags idéer, och medan de
antogo de nya grundsatserna hisnade de öfver deras slutföljder.
Detta måste man hafva i minnet om man ej skall fälla orättvisa
domslut, med ledning af den tidens litteratur. Om man granskar
moralisternas förebråelser finner man att de hufvudsakligen afse
de nästan oundvikliga följderna af qvinnornas nya lefnadssätt
liksom vid hvarje frigörelse, som i och för sig är en lycka för
menskligheten, dock till en början vissa missbruk komma att
uppstå. De anklagas bland annat för fräckhet, behagsjuka, lust
att väcka uppseende. Poreius Latro lemnar en skildring af en
ärbar matronas yttre skick, der det bland annat heter att hennes
klädsel ej får vara prydligare än att hon nätt och jemt undviker
osnyggheten, att hon på gatan skall gå med ständigt nedslagna
ögon och omgifven af tjenarinnor, hvilkas blotta uppsyn skall
skrämma kurtisörerne lång väg. Om emellertid en sådan herre
var nog oförskämd att helsa, borde hon ej besvara hans helsning
och var hon nödtvungen dertill skulle det ske med rodnande
bryderi; hennes anlete borde säga nej! långt före hennes ord till
hvarje opassande förslag. Men P. Latro fortsätter och tecknar
qvinnorna sådana de voro: långt ifrån att motsvara den nyss
meddelade skildringen, visade de anleten med den mest
förföriska uppsyn, voro knappast mera klädda än om de varit oklädda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
