Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’335
löjlighet hindrar detta icke att kunskapen är en stor fördel och
lika passande för qvinnan som mannen. Vi finna ock en mängd
bildade och kunskapsrika qvinnor, ja, äfven författarinnor, och
ingen blef harmsen, icke ens förvånad häröfver. Agrippina, Neros
mor, skref sina memoirer, som offentliggjordes, Plinius talar om
bref från en qvinna hvilka voro sådana "att man trodde sig höra
Plautus och Terentius tala prosa", Sulpicia skref en kraftig satir
mot Domitianus i fråga om filosofernes landsförvisning och hon
utgaf en samling elegier, som man fann väl eldiga, men dock ej
ansåg sig kunna klandra emedan de voro skrifna till hennes mor,
"ett sätt", sade Martialis, "att vara på en gång mycket lättsinnig
och mycket allvarsam." Det är blott bland många kunskapsrika
qvinnor, som man kan träffa några blåstrumpor, och endast der
stor kärlek finnes för litteraturen händer det att den missbrukas.
Det är isynnerhet om missbruken man hör talas; Cato säger om
qvinnorna att de omöjligt kunna hålla måtta i något och det
inträffade verkligen att de efter att hafva fått bestämmande rätt
öfver sig sjelfva äfven togo den öfver männen, öfvade sin
myndighet med stor hårdhet och drefvo jemnlikheten derhän att de
öfversvämmade männens yrken, blefvo advokater, jurister och,
hvilket var värre, athleter och gladiatorer. "De flydde sitt kön",
säger satirikern, "för att taga allt hvad vårt har obehagligast".
Men, som vi redan förut sagt: lika svåra öfverdriften som dessa,
blanda sig ofta i de bästa idéers utförande och vi ega ej rätt
att förkasta idéerna för missbrukens skuld.
Hvad nu angår den verkliga sedeslösheten, de brutna
äktenskapen, de talrika skilsmessorna utan anledning, skandalerna och
brotten som författare framdraga, så gäller om dem det samma
att ehuru de ej kunna anses uppdiktade, finnes intet skäl att tro
det de voro undantagen och icke regeln och det är förvånande
att se till hvilka motsägelser i detta fall just de gjorde sig
skyldiga, som mest klandrade samtiden. Dä den konservative Tacitus
berömmer germanernas qvinnor, läser han derigenom lagen för
romarinnorna, men med rörande ord ådagalägger han på samma
gång den aktning han egde för sin hustru; hon åtminstone lefde
ej efter tidens sed, som bestod i att "förderfva och låta sig
förderfvas", och han talar med aktning om sin svärfars och ännu
ett annat hem, der "enighet, ömsesidig kärlek och sjelfförsakelse
var rådande." Seneca öfverliopar sin samtids qvinnor med
otidig-heter; "om en qvinna i våra dagar är kysk", sade han, "är det
säkraste beviset att hon är ful"; han skref mot äktenskapet, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
