Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’338
gelbundna, men vanstäldes af sot och rök, håret var hoptofvadt
och vanvärdadt, ögonen mörkgrå och stora, men saknande lif och
uttryck, och öfver hela hans väsen låg utbredd som en dimma af
liknöjd ro och slö hvila.
Hade han hört hvad som sades om honom? Man skulle ej
kunna tro det, att döma af uttryckslösheten i hans ansigte; —
men han hade dock hört allt. Ett svagt leende halkade som en
solstråle öfver hans läppar, men hans halfslutna ögon fäste sig
på grufvans lågor, och hau såg der underbara ting, dolda för
andras ögon. Der i eldstaden rörde sig en hel verld för Torbrand,
— en drömverld full af underbara syner, bragdfulla stordåd och
glimrande äfventyr. Der i askan skrefvos med gyllene runor
sagor om gudar och hjeltar, synliga endast för honom. Der i
lågornas rassel tonade för hans öra sånger från den sagodunkla
forntiden och den dåddigra framtiden — der klungo dråpor, der
sjöngos kärlekssånger för honom — blott för honom.–Det
låg en egendomlig tjusning deruti. För honom var en hvar af de
stora trä-kubbar, som lades på elden, ett nytt land, — hvarje
låga ett lefvande väsen, kalladt fram till lif som en sprakande
gnista, kalladt fram att aflas och strida, yfvas och försvinna,
lemnande rum för andra. Och han såg dem födas och dö detta
lågornas slägte, led efter led i oändlig mångfald, — ett ständigt
nytt skådespel för honom, som ensam förstod detn, som lefde i
den drömverld, hvilken hans fantasi skapat åt honom i eldstaden.
Hvad rörde honom den yttre verlden? Hvad kunde den bringa
honom mer än härden skänkte honom, utan all äflan och möda?
Vexlande äfventyr, omätliga skatter, lysande bragder — der voro
de för honom, blott för honom. Önskade han ett konungarike —
välan, en gyllene tron reste sig i prakt och glans för honom, och
lågorna kretsade omkring deu och bugade och rasslade, och
kronan gnistrade.–Om också allt inom kort var blott aska och
rök — hvad mer? Förgå icke äfven de stoltaste troner,
förblekna icke de mest glimrande kronor, om ej förr så dock i döden?
— och det går ej så lätt att åter resa en tron, som i fantasiens
verld, och ingenstädes synes deu dock så lysande som der. Ar
efter år hade Torbrand drömt bort invid elden, hånad och
förhädad af husfolket och föraktad af sina jemnåriga, och femton
vintrar hade fält sin snö, och femton vårar grönskat öfver honom,
der han låg i sysslolös ro, drömmande bort sitt lif vid härden
och väl förtjeuande det namn som hånfullt tillkastades honom —
Torbrand Grufvu-fostre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
