Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’342
efter? han hörde dörren öppnas och åter slutas, men låg qvar i
drömmande ro.
Lätta steg ljödo derinne och i ett nu trädde för Torbrands
öga en liten flickskepnad. Grufvu-fostren reste sig till hälften.
Vänare väsen hade icke ens grufvan visat honom. Tvänne
skalkaktiga, men likväl milda svarta ögon tittade fram under gyllene
ögonhår och kring det fint formade ansigtets oval föllo skimrande
lockar. De flöto som floder af guld ned öfver hals och axlar,
omslöto en med silfverbälte omgjordad midja och slingrade sig
ned på en kjortel af grönt kläde, hvars utsydda lad vid hvarje
steg kysste små fötter, instuckna i känger af elghud.
"Frid, grufvans dotter, hvar har du varit?" mumlade Torbrand.
"Jag är Gudrid Ingemunds dotter," svarade den tilltalade
med ett blidt leende, "och min moder Hallbera sände mig hit
till vintervistelse hos sin fostersyster Gerny."
"Så var då välkommen till mitt hem, Gudrid, och må du
väl trifvas!" sade Torbrand, i det han reste sig helt upp ocli räckte
sin breda hand ut emot Gudrid.
Hon tog den och log emot honom. "Du kände icke mig,"
sade hon skalkaktiga" men jag känner dig fullväl. Du är
Torbrand Grufvufostre."
En mörk sky drog öfver Torbrands ansigte. "Har du hört
talas om mig?" sporde han.
Hon böjde sitt hufvud och jakade.
"Och hvad sade de om mig?" vidblef han bittert, och för
första gången i sitt lif kände han sig sorgsen öfver det, som man
möjligen sagt om honom.
"Min moder Hallbera talade om dig och dina syskon,"
svarade Gudrid, undvikande hans fråga.
"Och hvad sade hon?" upprepade Torbrand nästan hotande,
och hans hand kramade kolstaken, som han sällan lemnade.
"Hon sade," svarade Gudrid och drog sig ett par steg
baklänges — "att din syster Yalgerd vore vän och fager — din
broder Rafn en munter sälle och väl skickad, att Gunnar vore
det bästa mansämne, snart en man, men om dig sade hon blott"
— Gudrid teg.
"Nå?" sporde Torbrarid och bet tillsammans sina tänder af
harm och sorg öfver det, som han väl visste vore hans lott att
höra sägas om sig, men hvilket han dock genom en besynnerlig
motsägelse ville framtvinga från flickans läppar. "Hvad sade hon
om mig?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
