Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
som de semitiska, och hvilka derjemte äro så olika sig sjelfva
under skilda perioder af deras egen historia. Men om jag skulle
försöka att med ett enda. uttryck karakterisera alla de semitiska
nationernas gudsdyrkan, skulle jag säga den i grunden vara ett
tillbedjande af Gud i historien, af Gud, styrande den enskildes,
stammens och folkets öden, snarare än af Gud, herrskande öfver
naturkrafterna. De semistiska gudanamnen är derför vanligen
bildade af ord, betecknande etiska egenskaper, t. ex. den Starke,
den Höge Herren, Konungen, och växa sällan ut till gudomliga
personligheter med klart tecknadt yttre, lätta att igenkänna genom
skarpt utpreglade drag och "clramattsk karakter. Detta är orsaken,
hvarför många af de semitiska gudomligheterna lätt flyta samman
och i hvarandra, och hvarför öfvergången från dyrkan af enskilda
gudar till monoteism bland semiterna aldrig kräft någon större
ansträngning."
Helt annat är förhållandet med "den ariska racens äldsta
gudsdyrkan, förd till alla jordens hörn af dess äfventyrslystna söner.
Den igenkännes lätt, vare sig i Indiens dalar eller Germaniens
skogar, på ursprunget af deras gudabenämningar, hvilka alla
härledas från namn pa naturkrafterna. Ariernas religion var ej,
som så ofta blifvit sagdt, en naturdyrkan. Men om den
karakteriseras med ett enda ord, skulle jag vilja kalla den en tillbedjan
af Gud i naturen, af Gud, framskymtande bakom naturens
praktfulla slöja, snarare än dold bakom förlåten i det menskliga
hjertats helgedom. Gudarne i ariernas Pantheon antogo en så skarpt
utpreglad och oföränderlig individualitet, att öfvergången till
monoteism alltid bland dem erfordrat våldsam kamp och sällan
kunnat verkställas utan bilderstormande revolutioner eller filosofisk
hopplöshet."
Max Mullers djupa språkstudier och sträfvande att spåra
och klart framställa förhållandet mellan tanken och talet, mellan
ideen och ordet; hans medvetande om språkets vanmakt vid
försöket att fullständigt återgifva tanken, men på samma gång dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
