Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
allmakt såsom enda medlet att gifva tanken en form, som
möjliggör dess meddelande åt andra, denna djupa insigt i språkets
natur jemte en öfverlägsen skicklighet i dess behandling förlänar
åt hans skrifsätt en utomordentlig klarhet och lättfattlighet samt
ett behag, som sätter läsaren i förtjusning. Den afhandling öfver
Mytologiens filosofi, med hvilken ban afslutar sitt verk, kan,
oaktadt ämnets abstrakta natur, läsas med samma lätthet som en
liflig historisk skildring eller en populär naturvetenskaplig
uppsats. Max Muller talar om "den mörka skugga, språket kastar
öfver tanken, och hvilken aldrig kan försvinna, förr än språket
mäktar fullt återgifva tanken, hvilket det aldrig skall förmå göra."
Denna sats tycks förf. sjelf vederlägga genom ett språk så
genomskinligt och klart, att det snarare tycks belysa än beslöja
hans tankar. Han har förverkligat Tegnérs snillrika strof: "med
tanken ordet föds på mannens läppar." Också är han skald på
samma gång som vetenskapsman, och fast formen är obunden är
dock språk och framställningssätt fulla af poesi. Kanske har
aldrig vetenskap och skaldskap ingått en så nära och lycklig
förening som hos honom.
Man är van att betrakta tyskarnes långsläpiga stil, orediga
uppfattning och bristande mise en sccne som naturfel och ett
oundvikligt ondt, vidlådande deras litteratur. Under senare
årtionden hafva dock några författare uppstått, som på ett segrande
sätt vederlagt detta allmänna antagande och visat, det äfven
tyskar någon gång förmå täfla med sjelfva fransmännen i ett
kort, concist, elegant och klart språk samt i grupperingens och
framställningens lif och objektivitet. För att ej tala om Heine,
som till viss grad antagit fransk nationalitet, skulle man som
exempel kunna anföra H. Hettner, hvars litteraturhistoria kan i
alla dessa hänseenden täfla med allt det utmärktaste, franska eller
engelska litteraturen har att erbjuda. I förbigående sagdt, vore
det stor förlust, om vi ej finge mottaga Hettners tyska
litteraturhistoria af samma skickliga hand, som till vårt språk öfverflyttat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
