Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
det emellertid långt ifrån oss att framställa den mening som om
en menniska hvilken det vara månde, och huru fallen som helst,
skulle vara ur stånd till någon god handling, eller att något hjerta
skulle bära endast tistel och törne; vi äro tvärtom öfvertygade
att dessa aldrig, lika litet som hveteaxen, växa oblandade. Vi
hafva funnit en verklig glädje i en annan engelsk eller rättare
amerikansk författares Bret Harte’s skildringar, just derföre
att han visar huru ingen menniska är så besudlad att ej då
och då en glimt af det ursprungligt gudomliga framglänser, att
intet sinne är så förhärdadt att ej en stråle af Guds eller
menniskors kärlek kan "locka rosor utur de hårda berg." Men då B.
Harte för sin bevisning ger oss en enstaka tilldragelse, tecknad
med rask och kraftig hand, och han aldrig söker inbilla oss
att hjelten eller hjeltinnan städse beter sig pä liknande sätt, så
gör Ouida alldeles motsatsen. Genom 2:ne tjocka volymer —
vanliga omfånget af hennes romaner —låter hon sina hjeltar
oupphörligen synda, men aldrig falla, och deras sedliga personligheter
gå, enligt hennes vittnesbörd, genom de vildaste utsväfningar
ungefär lika oberörda, som Israels barn genom Röda hafvet.
Dessa herrars "nöjen" skildras med ett så dröjande välbehag,
så många utgjutelser om det berättigade i njutningen, "denna gyllene
summa af verldens ljuf het", att det endast är med stor sorg och
qvidan som hon stundom drifver dem ur deras Edén, och då
så sker, märk väl, så är det städse en nidings eller en qvinnas
hand, som håller det bart huggande svärdet; oftast kanske är det deras
egen storsinthet som vållar olyckan, och detta allt ehuru de hvar
för sig dessförinnan handlat på ett sätt, som i sedlig, samhällelig och
ekonomisk undergång kunde störta minst ett dussin andra
menniskor. Se t. ex. "Chandos", en engelsk adelsman hvars alla
’’nöjen" man (i fall tålamodet står bi) uti första delen lär
känna, medan man i den andra enligt Ouidas påstående följer
honom åter "till höjden af hans ungdoms idealer". Alla de
"Olympiska (?) fröjder", alla "de oräkneliga kärleksäfventyr" med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
