Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
{125
"de diamanter till oskattbart värde", sora smycka hjeltinnornas hår
och armar, "gnistra på deras händer" när de utsträcka dem efter
juvelbesatta solfjädrar, brefskrin och. buketthåilare; af de safirer
och smaragder, som pryda deras klädningar och lysa från deras
hundars halsband o. s. v. Skildrar Ouida en fest, öser hon
ut alla verldsdelar läckerheter, och låter alla Ungerns, Rehns och
Frankrikes viner strömma; beskrifves en våning frammanas alla
konstens skatter, alla industriens och vällustens uppfinningar;
skildrar hon en menniskas skönhet tager hon utan betänkande
"Helenas hår, Platos panna, Catullus’ mund samt Alcibiades’ och
Phoebus Apollos’ utseende för öfrigt.
Contemporary Review anmärker med rätta att Ouida saknar
den som så engelsk ansedda egenskapen humor; men hon har deremot
en viss qvickhet, som jemte åtskilliga redan nämnda egenskkper
påminner om hennes franska ursprung. Denna qvickhet är skarpast
då den gäller hennes eget kön och dess dårskaper, mot hvilka hon
ofta riktar uddiga och sanna tillmälen; i synnerhet uti "Puck"
låter hon några hundar — hvilket slägte hon sätter högre än
både män och qvinnor — säga de senare många elaka qvickheten
Ehuru vi i det stora hela frånkänt Ouida menniskokännedom,
hindrar detta ej att hon för vissa sidor af menniskolifvet har en
temligen klar blick; i all synnerhet har hon skarpt iakttagit en
dålig qvinnas makt att härjande ingripa i en mans lif, och lemnat
skildringar af dylika förhållanden, som ej sakna en viss styrka.
Men om de qvinnor, som i dessa förhållanden framställas, gäller
som om flertalet af Ouidas karaktärer, att de ej gifva intryck af
lifsverklighet, ty de äro allt för ytterliga i det onda; genomsamma
ytterlighet i det goda beröfvar hon äfven läsaren tron på den
sanna menskliga tillvaron hos de få qvinnor af motsatt skaplynne
som hon sökt teckna. Då hon låter männen lefva som den förlorade
sonen, men allt emellanåt handla som de nittionio rättfärdige,
begår hon med qvinnorna det lika stora misstaget att göra dem
förderfvade ända in i hjerteröttema, eller rena som himmelens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
