Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
afgöra om det var statens pligt utan huru. Tal. trodde ej och hade
ej heller hört att denna pligt af någon här bestreds; ja, att den
numera ingenstädes enligt tal:s förhoppning blifvit eller skulle blifva
omtvistad, utan att de flesta voro ense derom att staten bör taga
vara på alla andliga krafter, och sörja för deras utveckling. Tal.
ville för den framskridna tidens skuld ej vidare utveckla sin åsigt,
och ansåg att mötet stannade i tacksamhet till de talare som hade
något vidare att yttra, om de fattade sig så kort som möjligt.
Grosshandlar Berg fann sig förekommen af ordföranden i hvad
han tänkt yttra, nämligen att inger» här ju betviflat statens pligt
i denna fråga. Diskussionen vände sig om »huruvida det är med
statens intresse förenligt» att göra något för den qvinliga bildningen.
Man måste då göra klart för sig hvad qvinnans egentliga kallelse
är, och denna lär väl ingen bestrida består uti att, blifva maka och
moder, hemmets skyddsengel och barnens uppfostrarinna. Men
när denna hennes kallelse är bestämd, blir frågan vidare om hon
genom skoluppfostran göres olämplig för detta sitt kall, och dä
svarar erfarenheten ovilkorligt nej, hon måste vara bildad för att
blifva den bildade mannens jämlike, hans sällskap och hjelp.
Men då i vår tid förhållandena gestaltat sig så, att den
simplaste handtverkares, skräddarens som skomakarens, son kunna erhålla
en bildad uppfostran, så måste staten draga försorg om att de
qvinnor, som skola blifva dessa mäns hustrur, äfven sättas i stånd
att blifva delaktiga af bildningens välsignelse. Detta är af största
intresse för staten, ty qvinnan skall uppfostra statens barn. Man har
yttrat att det är föräldrarnes sak att skaffa barnen skolbildning,
men då kommer man i strid med den förut uttalade åsigten om
statens pligt att sörja för denna. Låtom oss äfven tillse huru
föräldrarne äro i stånd att gifva denna skoluppfostran. I våra tider
är det just industriens män, ifrån köpmannen till skräddaren och
skomakaren, som utan svårighet kunna betala en skolafgift af 150 kr.
för enhvar af sina döttrar, men frågan är om en del af våra bildade
embetsmän och deras bildade hustrur, hvilka i trots af det sedvanliga
dyrtidstillägget icke kunna förskaffa sig en sorgfri ekonomisk
ställning kunna gifva sina döttrar äfven samma bildningstillfälle. Detta är
för dem ofta alldeles omöjligt, och det måste svida i dessa bildade
föräldrars hjertan att se sina barn antingen uppväxa i okunnighet, eller
att nödgas genom anlitande af enskilda skolföreståndares
barmhertighet förskaffa barnen deras undervisning. Och hurudana blifva
förhållandena då barnen uppvuxit? Skräddaren eller skomakaren
och hans genomhederliga, förståndiga men för intelligensens
fordringar kanske just icke så vakna hustru hafva gifvit sina döttrar
en uppfostran, som den hvilken grefvens och godsegarens erhålla,
och följden är att dessa flickor ej vilja gifta sig inom sin krets.
Hvem skola dessa då gifta sig med? Icke med verkmästaren eller
deras likar i samhällsställning, ty dessa stå lägre i bildningsgrad.
Den fattige embetsmannens döttrar deremot, hvilka uppvuxit i
okunnighet, kunna å sin sida ej blifva lämpliga hustrur åt statens
embetsmän. En fördel, som bildningen medför, är att den bildade qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
