Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
liålla. Det är den vanliga lexläsningsmetoden. Den sokratiska
metoden går till väga på ett alldeles motsatt sätt. Den gifver
nämligen lärjungen ett visst kunskapsmaterial till utgångspunkt,
men öfvar honom att genom eget bemödande, genom egeu reflexion
småningom steg för steg leda sig fram till slutsatserna. Den förra
ger både kunskap, slutledning och slutsatser till skänks; den senare,
så vidt möjligt, intet, eller åtminstone så litet som möjligt.
Företrädet af denna senare metod, ur rent pedagogisk synpunkt, är
tämligen allmänt erkänd, om den ock med olika framgång användes
för olika läroämnen. Densamma synes äfven hafva varit afsedd af
författaren till vår nu gällande läroverksstadga, der det heter att
»den under fortgående frågor och svar meddelade muntliga
undervisningen bör utgöra det vigtigaste medlet att befrämja
utvecklingen af lärjungarnas anlag och förmögenheter», o. s. v. under det
lärobok och hemlexa endast sättas i andra rummet.
Till den bildning af förståndet och reflexionsförmågau, som
närmast genom denna metod afses, hör nu äfven ögats uppfostran,
iakttagelseförmågans utbildning, något som i synnerhet i afseende
på naturvetenskaperna är af en så stor vigt och finner en så rik
tillämpning. Äfven i detta fall bör då lärarens bemödande vara att,
så vidt möjligt, leda lärjungen att sjelf upptäcka de företeelser och
de egenskaper hos naturföremålen, som skola studeras, och icke
gifva allt blott såsom gåfva att behållas i minnet. Denna
öfning af reflexions- och iakttagelseförmåga är nu hvad man i
allmänhet menar ur pedagogisk synpunkt, dä man talar om att föra
lärjungen till sjelfverksamhet; men ingalunda menar man
lexläsnin-gen, som alltför mycket leder till en blott receptiv uppfattning
och till minnesstudium. Skollagen har ock ganska visligen sökt
att genom omedelbara föreskrifter, såsom vi hört, förekomma
sistnämnda ensidighet, men man måste erkänna, att så som
undervisningen för öfrigt är ordnad, tillämpningen af dessa föreskrifter är
oändligt svår. Den metod, som skollagen tydligen åsyftar och
som gerna alla pedagoger förorda, kräfver tid, mycken tid; men
det alltmer ökade kunskapsmaterial, som skall inhemtas i skolan,
medgifver föga tid för sådant ändamål. Om det qvanturn af
kunskap, som föreskrifvits, skall på gifven tid kunna inhemtas, blir
nödvändigt att göra något offer i afseende på det qvalitativa af
undervisningen; och så blir lcxan alltför mycket hufvudsak. Ett misstag
har i detta hänseende mången gång gjort sig gällande, hvilket
för-tjenade att påpekas. Mången lärare har i största välmening
nedlagt mycken omsorg på förberedandet af hemlexor, och
undanrödjande af alla svårigheter, allt i akt och mening att underlätta
hemarbetet för lärjungen, så att för denne föga återstått annat än
att blott fatta kunskapen såsom minnessak; och det är icke utan
exempel att detta kallats att gå sokratiskt till väga, ehuru det i
sjelfva verket är raka motsatsen. Det är tvärtom en liknande
metod med den som fordom brukades af enfaldiga mödrar, hvilka
uppfödde små barn med »tuggor», en metod som all sund fysiologi
helt visst ogillar. Men äfven om läraren vore en Sokrates, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
