Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
det verkligen blifva hardt nära omöjligt att gå sokratiskt tillväga
vid undervisningen, så länge han är ålagd att inom vissa månader
och vissa år drifva lärjungarna fram till ett visst kunskapsmått.
Både han sjelf och lärjungen öfverväldigas af
examensfordringarne, och undervisningen måste under sådana förhållanden i mer
eller mindre grad få en viss mekanisk anstrykning.
Hvad här nämnts är nu emellertid endast en sida af frågan om
sjelfverksamheten; den andra afser lärjungens bildande till förmåga
af initiativ — initiativ till iakttagelse, till reflexion, till handling, och
i detta fall felar skolan i allmänhet ännu mer. Impulsen skall
der-vidlag förnämligast komma inifrån, icke utifrån — den Sokrates, som
skall drifva till denna art af sjelfverksamhet, har lärjungen inom sig,
och han heter naturanlaget. Det är detta senare, som man således
måste i uppfostran omhulda, der det redan finnes bestämdt
utpregladt, och väcka till lif, der det möjligen slumrar. Men i alla
länders skolor försummas denna sida af uppfostran. Lärjungen får
dag efter dag, månad efter månad, år efter år ett visst
kunskaps-mått sig föresatt att inhemta, och under detta yttre tvång ledes
hans verksamhet så slafviskt, att han knappt nog får röra sig en
fotsbredd på egen hand. Och om nu detta fortgår under kanske
15—16 år, då man räknar från den tid, gossen först tager i bok,
hvad verkan tror man att en sådan uppfostringsmetod måste utöfva
på menniskans förmåga af initiativ, af sjelfständig tanke och
handling? Ynglingen, som under hela sin uppväxt gått i ledband, skall
väl i allmänhet knappast under några års vistande vid universitetet
hinna afskaka banden, utan äfven der drifvas af lexan och
examenstvånget till studierna; och hvem kan undra, om han, sålunda förberedd,
utträder i verlden föga skicklig för det praktiska lifvets fordringar?
Denna betraktelse för nu frågan om sjelfverksamheten från
lärometoden till läroämnet; ty vill man verkligen ett sådant slags
väckelse till sjelfverksamhet, som här nämnts, så blir angeläget att
mer afseende, än hittills, fästes derpå, att läroämnets
beskaffenhet öfverensstämmer med lärjungens naturanlag; det vill säga,
in praxi, att mera afseende, än hittills, göres å valfrihetens och den
fria flyttningens grundsatser, naturligtvis med de inskränkningar, som
ur praktisk-pedagogisk synpunkt kunna befinnas nödvändiga.
Under sådant förhållande skall man få något bättre än hemlexor,
nämligen hemläsning, och af densamma äfven väl en helt annan verkan.
Men om det är någon sanning i hvad här yttras, att vårt
skolsystem alltför litet är egnadt att bilda till sjelfverksamhet i detta
ords bästa mening, utan tvärtom icke så litet torde bidraga att
utveckla den egenskap, som man brukar kalla opraktiskhet d. v. s.
mer eller mindre oförmåga att, som man säger, reda sig i
verlden, så kan icke utan skäl sättas i fråga, huruvida det verkligen
vore önskligt att låta ett dylikt skolsystem utöfva sin verkan äfven på
den qvinliga ungdomen. Om den obemedlade flickan vid slutad
skolgång saknade detta praktiska förstånd och denna praktiska
duglighet, som nu plägar vida mer utmärka flickor än gossar vid den
åldern — det vill säga inom de klasser af samhället, der flickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
