Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
lagstaclgandet tillkommit bland annat derföre, att dessa barn skulle
få tillfälle att minst 3 timmar om dagen besöka skolan. Tal.
framhöll ej detta för att uttala ett gillande af den öfverdrifna
arbetstiden, men endast för att ställa jemförelsen i dess rätta dager, och
tal. trodde ej att Sverige i afseende på den undervisning som
meddelas barn, särskildt allas barn, behöfver blygas inför något annat
land. Vare dock den tanken långt från honom, att allt vore väl
bestäldt, att vi skulle lägga händerna i kors och göra ingenting för
att få det bättre, något sådant var icke talarens mening.
Fru Adlersparre ville ej upptaga diskussionen om en redan
genomdiskuterad punkt, men med anledning af fröken Sundéns
yttrande dock något förklara sin mening. Iion hade visst ej ensamt
tänkt på den högre undervisningen; och hade ej ens nämnt
elementarskolor; tvärtom särskildt betonat nödvändigheten af att i
samtidigt med elementarskolors ordnande äfven öppna läroanstalter i för
det praktiska lifvet nödiga kunskaper. Hon hade utkastat denna
älsklingsidé i hopp att någon skulle upptaga den; då detta ej skett
ville hon nu lemna saken å sido, enär hon, ehuru 4:de punkten
hållits öppen, dock ansåg att öfverläggningen derom var slutad.
Att tal., såsom fröken Sundén också verkligen erkände, ej velat påstå
det den sedliga utvecklingen berodde på den intellektuela, var
sjelfklart; hon hade blott framhållit, att staten ej gifvit qvinnan samma
tillfällen som mannen till utveckling för de rikare anlag, hvilka
outvecklade kunna leda till sedliga förvillelser; ej heller till den
praktiska duglighet, som genom arbetsamhetens befrämjande kunde,
om ej upphäfva, så dock motväga det ondas frestelser. Hvad
folkskolan beträffar, så går dess utveckling långsamt, och tal.
trodde att det skulle straffa sig om man på denna svaga grund
ville göra en öfverbyggnad. Att folkskolan ej är föraktad,
bevisas bland annat deraf, att den nuvarande ecklesiastikministern
i en af Stockholms folkskolor lär hafva tvenne söner; men
tal. trodde att andra skäl funnos hvarför föräldrar af de bildade
klasserna i allmänhet ej gerna skickade sina barn, helst de yngre,
i folkskolan. Först och främst är elevantalet der så stort, att en
rätt tillsyn är svår att utöfva; vidare äro barnens utveckling och
begrepp alltför olika — de högre samhällsklassernas barn hafva en
idékrets, ett helt ordförråd, som de andra sakna, och som gör det
svårt att de skulle kunna undervisas gemensamt. I en
nybörjar-klass i en folkskola bland Stockholms minst fattiga befolkning hände
senast denna höst, att bland en mängd barn från 5 —7 år blott ett
rino-a fåtal någonsin hört ordet Gud eller bedit en bön, — då
folkskolan således ännu måste hålla sig i jämnhöjd med denna låga
utveckling torde den ej vara lämplig som grund för den högre skolan.
Endast undantagsvis kunde folkskolan ännu sägas fylla det mått, som
blifvit den tillmätt; att nu af välmening vilja uppdrifva den
derutöfver skulle vara att hos folket framkalla den brådmognad man här
med så mycket skäl varnat för då det gällt individen, — något som
tal. för sin del trodde innebära en stor fara.
Rektor SiljestrÖm ville bedja att få rätta det af rektor Berg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
