Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
honom den skönaste gåfva, som konungen kunde gifva.
Huf-vudlösen var af sin samtid vida fräjdad, liksom de dråpor,
hvilka Egil qvad till konung Adalstens heder och den han
diktade till sin vän Arnbjörns. Skönare är dock hans qväde öfver
de båda drunknade sönerne, hvilket med rätta räknas för ett
af de yppersta qväden, som från denna tid blifvit oss bevarade.
Egil bodde den sista tiden af sitt lif på Island fios sina barn
och qvad understundom med den unge Enar Skåleglam. Han
lefde, tills han var mycket gammal, men hans vilda trotsiga
lynne öfvergaf honom lika så litet som hans sång. Den fortfor
att vara hans tröst i alla motgångar, liksom den städse varit,
och hans smädevisor hämnades de oförrätter han led, ännu
sedan handen icke mer förmådde det.
Hvilken magt, som föröfrigt i dessa tider tillskrefs sången,
visar den något äfventyrliga berättelsen om Torlef Jarlaskald.
Torlef kom en gång från Norge till Island, ban hade ett
köpmans-skepp och varor. Håkon Jarl ville köpslå med honom,
men Torlef var omedgörlig. Jarlen förbittrad lät i Torlefs
frånvaro plundra skeppet, hänga dess besättning och bränna
fartyget. Torlef räddade sig till Danmark, men tänkte påhämnd.
Han kom åter till Norge, gick förklädd till stafkarl upp till
jarlens ^gård och fick tillåtelse att qväda en sång. Han qvad. Att
börja med lät det som ett lofqväde, men småningom märkte jarlen
att man nidade honom i hans egen hall. Han fattades af en sådan
oro, att han icke ett ögonblick förmådde vara stilla. Han utstötte
hotelser mot skalden, men denne började nu sina värsta nidqväden
och de hade en sådan trollkraft, att hela salen fördunklades, alla
vapen slogo med brak mot hvarandra och jarlen föll i van magt.
Skalden gick under den allmänna förvirringen sin väg oantastad.
Af detta kraftiga qväde finnes blott fyra rader bevarade:
Dimma drager upp ur sjö,
där så vinden uti vester,
Tidskrift för Hemmet. 18 årg. 1 häftet. 4
rök af ranadt gods
rusar hit till härand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
