Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Den vigt, som fästes vid sången, märkes vidare deraf att
nidqväden voro belagda med hårda straff — på Island
fredlöshet. Den isländska lagboken Grågås innehåller utförliga
stadganden om skaldskap, och strax i början heter det till och med:
»Hvarken eger man att dikta om en annan last eller lof, dock må man ej
vredgas öfver en half vers, om deri intet lasteligt förekommer».
Alla lagstadganden oaktadt sade mången gång skalden sin
konung skarpa sanningar och han fördrog det. Så qvad
Sig-hvat Tordsson för Magnus Olofsson siua Fritalighetsvisor
(ber-söglisvisur), förevitande konungen, att han trots de löften han
afgifvit, förde en allt för sträng regering och i synnerhet
förföljde dem, som stått hans fader emot, och Magnus följde
skaldens råd och blef sedan kallad Magnus den gode. Då denne
konung delat sitt herradöme öfver Norge med sin farbroder
Harald Hårdråde, hvilken själf till högsta mått uppbar
skaldekonsten, kom Amor Jarlaskald till Norge. Han var en af den
tidens förnämste skalder och drog omkring från hof till hof,
qvädande till konungars och jarlars lof. Båda konungarne
uppehöllo sig i Nidåros. Skalden for dit och lät tillkännagifva, att
han diktat en dråpa om hvardera konungen. En dag höll han på att
tjära sitt skepp, och bud kom från konungarne, att de åstundade
höra hans dråpa. Han gick genast — tvättade icke ens
tjäran af sig först — utan trädde in i hallen der
konungarne sutto till bords. Dörrvaktaren ville visa bort honom,
men han ropade: »Gif plats för konungarnes skald!» och
trädde inför dem, helsande: »Hell eder herskare båda!» »För
hvem skall qvädet först framföras?» sporde Harald. »För den
yngste», svarade Amor. »Hvarför det?» frågade åter Harald.
»Ordspråket säger: ynglingen är otålig», genmälte Amor. Men
alle förstodo, tillägger sagan, att han ville visa Magnus den
största äran. Derpå började han qväda. Hans dråpa var
sparsammare på mellanflickningar och konstiga omskrifningar, men
kraftfull och välljudände. Han började förtälja om sina resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
