Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
När blodig slagtning rasar vildt,
Ej strida de mot tvång och list.
Sin frihet än de aldrig spilt.
De ha ej lag, o rika brist!
De äldstes domar lyder man
Och deras visdomsord för gången
Blott hålla räfst ... nej! Ossian,
Kom du med dimgrå, dunkla sången!
Den sköna sommarn är ej mer,
Dess rika hjerta upphört slå;
Ej storm raer susar, sol ej ler
Och skyn är färglös, kall och grå.
Ej lärkan visau qvittra kan,
Ej näktergalen aftonsången
I öde lund — kom, Ossian,
Kom du med dimgrå, dunkla sången!
Entonighet, enformighet,
Ej är det dag, ej är det natt,
Om himlen ändå riktigt gret,
Men nu han duggar endast matt.
Mot rutan smattrar regnet — man
Kan följa droppen, sen i gången,
Han smälter trögt — kom, Ossian,
Kom du med dimgrå, dunkla sången!
Kom du att muntra mig, just du,
O, skald, som prisar härlig tid,
Fast redan flydd. Mig rör blott nu
En molnhöljd himmel, utdöd strid,
En grafvård öfver fallen man,
Som blef i dödens bakhåll fången
Förutan hopp — kom, Ossian,
Kom du med dimgrå, dunkla sången!
Till dina moln, din vreda vind,
Och ekos suck och sorgsen våg
Och sköflad kulles enda lind —
Till detta allt nu står min hog.
Ett folk, som nu blott rufva kan
I stillhet öfver storhet gången
Och sjelf dö hän . . . kom, Ossian,
Kom du med dimgrå, dunkla sången!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
