Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
stadfästande dornen att lion icke är ren. Den anförda satsens
ursprungliga, verkliga mening, lärer väl icke heller vara att
försvara det orena, utan fäst hellre att försvara dem, som i den
goda afsigten att undanrödja detsamma, icke sky obehaget att
vidröra det.
Väl har man också medgifvit, att hr Kronbergs jagt nymf
hvarken röjer den skygga kyskhet, eller företer de i öfrigt
kännetecknande drag, som utmärka en Dianas tjenarinna, hvadan
niythologien synes vara tagen allenast till förevändning för
framställandet af en oklädd qvinnobild, utan anspråk på trohet, vare
sig till mythens typ, eller till den verkliga qvinnlighetens; men—
»qu’iinporte toutes ces réflexions au point de vue de 1’art pur?»
Huru skola vi förstå detta uttryck rätt?
Ar det möjligt att konsten kan vara sig sjelf nog och sitt
eget mål? Vi för vår del tro, att upphofvet till all skön konst
är att söka i det hos menniskan inneboende behofvet att
meddela sig med sin omgifning, att gifva uttryck åt de tankar och
känslor, som vakna och röra sig i heunes själ, och att
byggmästaren, tonsättaren, skalden, bildhuggaren, målaren,
skådespelaren, ändock de använda olika medel och tala skilda språk, alla
hafva det stora gemensamma målet, att lefvande och klart,
förkunna det ädla, höga och rena, det goda, sanna och sköna, som
genomströmmar hela naturen, och som lefver i hvarje
människobröst, om än allenast ett fätal utvalda fått den heliga
gälvan, att gifva form och uttryck deråt. Konsten är hög, men
likväl endast ett medel; hennes ändamål, vida högre än hon, är
menniskoslägtets förädlande.
Nu finnas äfven de, som icke allenast tycka hr Kronbergs
nymf vara skön, utan äfven inena att det offentligen från flera
håll bevisats att hon är det, och att det beviset
öfverensstämmer med hela vår bildade allmänhets åsigt. Det förefaller
likväl som skulle lagarna för det sköna, ännu vara af menniskan
snarare endast anade än kända, och att det alltså torde vara
henne mer än vanskligt, att leda skönheten i bevis. Väl veta
vi att dessa lagar, eviga som det sköna sjelft, stiftade förr än
den första menniskofot beträdde jorden och bestämda att
öfver-lefva hela vårt slägte, icke kunna i ringaste mån bero af
menniskan, hennes vexlande tycken eller dunkla föreställningar; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
