Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
sett sig mätt på hennes skönhet och antog att hon tänkt nog
öfver skilsmessan, tilltalade han henne på samma sätt som
förälskade ha talat sedan urminnes tid.
Med omvexlande allvar och skämt fortfor samtalet och
öfvergick slutligen till hans familj, som hon nu först skulle lära känna.
Den unge doktorn omtalade att han tidigt förlorat sin mor, men
att fadern för några år sedan tagit till sig enkan efter sin äldste
son, hvilken hastigt och oväntadt aflidit. Helene fick det intryck,
att det var hon som styrde huset och var den egeutliga
hufvudpersoner ehuru Richard erkänt, att han aldrig blifvit rigtigt klok
på henne.
En gång hade han leende kallat henne en sfinx. Nu ville
hon dock gerna veta något mera om denna svägerska, och hon
fick också veta, att hon som barn varit den skickligaste lärjungen
i byns förnämsta skola, men sjelf knappast vetat om det, och
aldrig heller väckt någon afund hos kamraterna. Som lärarinna
i samma skola hade hon inom kort tagit ett förunderligt
inflytande på elever och medlärare, och på samma sätt hade det gått
i svärfaderns hus. Hon förde spiran, men det var en
blomsterspira. Alla missbruk, allt sjelfsvåld hos tjenare och barn, all
otrefnad, som jagat fadern utomhus om qvällarna, allt försvann
såsom dimman för solen, utan att man visste hur det gått till.
Hon kom icke med storm, hon tog allt som det var; men efter
någon tid blef det för hvar och en tydligt, att en annan anda
dragit in i huset.
Då man en gång frågade svärfadern om hans svärdotter var
så intressant, eftersom alla voro så gerna i hennes sällskap, såg
han på mannen helt förundrad. Intressant kunde man ej säga
henne vara, då hon talade så ovanligt litet, och det hon sade
föreföll som det enklaste i verlden. Hvad hon var eller icke var,
brydde han sig för öfrigt icke oui, allt nog att vår Herre tycktes
ha skapat henue »alldeles apart för honom och hans hus».
Och nu skulle Helene komma bland alla dessa menniskor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
