Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
som voro så kunniga och bildade. Hon som vuxit upp på landet
hade icke lärt något annat än hvad modern kunde, det vill säga
modersmålet grundligt; och fadern, som tillbragt sin ungdom i
England, hade sedan hon var ett litet barn talat engelska med lienne,
det var allt. Hon hade hvarken lärt att spela piano, elltr
något af hvad man i öfrigt fordrade af en ung flicka. Vä hade
hon vacker röst, men hon sjöng ungefär med samma konit som
foglarna i skogen, och lika vackert menade fadern, men hvem
ville väl lyssna till skogsfogelns sång i den stora staden. På
lan-del, det var något belt annat! Hon kom alltså med så godt som
ingenting. Det fagra utseendet och den rena själen föll det henne
icke in att räkna för något. »Räknar du då din kärlek för intet?»
hade svärfadern skrifvit en gång. Detta hade stärkt hennes mod,
ty i kärlek till Richard kunde hon uppväga hela verldet. De
hade blifvit förlofvade belt hastigt på en bal, den enda vinter
hon tillbragt i Kristiania, och der väckt uppmärksamhet för sin
skönhet. Han talade redan på balen vid hennes far, som kände
slägten och intet hade att invända mot partiet. Det vir den
första natt Helene icke sofvit. Det hade ju varit synd att sofva
bort sina lyckligaste timmar. Han å sin sida höll en god del
af natten sin kamrat vaken med beskrifning om hennes grekiska
skönhet, om den antikt mejslade profilen, de skönt formade
skuldrorna m. m. Den enda kult han vid sina fem och tjugu år
kände till var skönhetens. — Efter förlofningen voro de unga
knappast 14 dagar tillsammans, så reste Helene hein och han
utomlands. Hennes enda sorg var nu att ofta långa tider
förgäfves vänta på bref; men så kom han sjelf, och så kom brölloppet,
och så voro de nu redan ett stycke på väg till det okända hem,
det okända lif, som väntade dem.
Vid aftonmåltiden på gästgifvaregården hade de unga ett
praktexemplar till värdinna, som moderligt styrde och stälde för
dem, och som, då Helene ur resflaskan ifylde ett glas vin och
räckte henne det, tog det med den trohjertade önskan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
