Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
»Gud Herren vare med er på resan till edert lifs mål.»
Den vackraste skål de fått, sade Helene; mannen smålog..
På Herrens ledsagelse spilde han icke många tankar, men
började deremot språka med gumman om det hårda lifvet ute i
skärgården, der hon var född. Mer än en gång studsade han vid
gummans ord. Detta förfärliga lif, som hon beskref, var ju ej.
mycket olikt det som väntade honom i Finnmarken, der han måste
tillbringa några botgörelseår innan han kunde få ett embete
sun-nanfjells. En blick på Helene var dock nog att låta honom
glömma hela verlden. När han såg henne fladdra ut och in
under omsorgen för aftonmåltiden och packsakerna, och hvarje gång
hon kom honom nära skicka honom en lång helsning från sina
klara och oskyldiga ögon, likasom från ett okändt land, så erfor
han för första gången i sitt lif något som liknade rörelse öfver
en annan menniska. Helene rörde honom.
I Bergen kom Helene knappt till besinning. Familjen gjorde
alls icke det öfverväldigande intryck på henne som hon väntat.
Richard upptog hela dess uppmärksamhet, han var språksam och
sprittande qvick och roade alla, synnerligast den älskvärde fadern.
Förhållandet mellan far och son var som mellan två vänner; de
hade samma smak, samma lynne, liknade hvarandra till det yttre
så att man fann det nästan löjligt, samt älskade och beundrade
hvarandra upprigtigt. Den fara, som hotat husets affärsställning,
hade aflupit lindrigare än man trott, och endast föranledt en
indragning i lefnadssättet, som den unga svärdottern nästan
omärkligt vidtagit. Imellertid var det nödvändigt att sonen litade
endast på sin egen kraft.
Richards tvenne unga systrar voro formligen förälskade i sin
högreste, vackre och qvicke bror och glömde nästan Helene för
för honom. Den tysta svägerskan hade deremot helt omärkligt
tagit sig an henne och ordnat allt, så att hon ej ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
