Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
i dessa afskräckande kuster, ja i allt hvad han såg nära eller
fjerran, hvilket ej tycktes den andre vardt så mycket som en
blick eller en tanke. Så kom en tung, tät sjötjocka och svepte
allt i sitt ogenomträngliga sorgflor. Nu såg man intet, knappast
fartygets spår i vattnet. Efter de nu en gång befunno sig här,
■der det var värre än i en öken, så kunde man ju ändå försöka
att få ett samtal i gång, tänkte doktorn och närmade sig presten,
som förut affärdat honom helt kort.
»Allt detta intresserar er?» sade ban med en krusning af
läpparne, som röjde sig för den andre såsom hån. »Jag
beundrar er anspråkslöshet. Mig intressera i hela skapelsen blott
tre ting: menniskor, koust och vetenskap.»
»Hvarför har ni då sökt er hit till norden, der menniskan
hänvisas till sig sjelf?» frågade den andre lugnt.
Doktorn mumlade något om verksamhet, om tvånget att
tillvinna sig några embetsår och hoppet att snart åter kunna söka
sig bort.
Den andre invände, att alla embetsmän som söka plats i
Nordland och Finnmarken borde vara barnfödde der. Man
verkar med kraft blott på de ställen man älskar. »Kommer ni hit»,
fortsatte han, »utan intresse för trakten, kan Finnmarken bli er
en hård nöt att knäcka.»
För första gången i sitt lif såg doktorn tankfull ut, lät
samtalet falla och satt en hel timme tyst för sig sjelf.
Fartyget gled nu nära under land — en naken kust, allt
grått i grått. Snart låg också den svept i tjocka och man såg
intet, hörde blott sjöfoglarnes skrän.
Efter ett fåfängt försök att komma i samspråk med
kaptenen, som hade fullt upp att göra, måste vår fredlöse doktor
åter igen närma sig presten. Föredragande att tala om hvad som
icke intresserade honom än att icke tala alls, hvilket för honom
var nästan detsamma som att upphöra att lefva, hörde ban nu
tålmodigt presten berätta om landet och folket i Finnmarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
