Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
hvarken finnes halm eller foglar. Ack, foglarne finna det nog för
tråkigt här uppe. På ladugården har mjölkflickan målat ett
tjär-kors, och min ko, Blomkind, som känner mig, har fått en enbuske
öfver båset; likaså har jag satt enar öfver förstuguqvisten och
hade gladt mig åt att visa Richard hur jag efterhärmat hans
Italienare och stuckit gröna qvistar mellan kakelugnsspringorna,
men han ser så dyster ut, så jag törs icke. Jag får väl hitta
på något nytt i kokvägen att roa honom med, ty han har ledsnat
på nästan all maten här uppe, och har en hustru först rigtigt
grämt sig öfver att se sin man svälta, så får hon också kokgeni.
»Jag läser dagligen det lilla utdraget, du sände mig, men
vågar ej taga slutraderna åt mig, ty då Richard vantrifves, kan
jag ju omöjligen vara en duglig hustru.
»Pastorns fästmö, Karen, äldsta dottern till handelsmannen,
tycker jag både väl och illa om; Richard gör narr af henne och
säger att hon är ryslig. Hon är också så förfärligt stor och
groflemmad, kläder sig illa med ett stort blått förkläde och en
halsduk fästad med knappnålar; alltid har hon äfven mycket att
göra och hinner aldrig tala med någon, icke ens med fästmannen.
Men ändå ser hon ibland på mig med sådana underliga goda
blickar, att jag aldrig förr sett sådana, och i dag, när jag
skottade mig fram till prestgården och hon kom mig till mötes med
skofveln, erinrade hon nästan om mamma — ack! just så skulle
hon hafva talt till mig och banat väg för mig.»
Brefvet slöt med en bön från Richard att Else ville komma
till dem på ett år, hvilken bön Helene tvekade att frambära.
»Lifvet», skref hon, »är för kort för att spilla ett år deraf i
Finnmarken, och jag tycker mig begå en synd då jag säger, att jag
skulle helsa dig som ett sändebud från himlen.»
Följande sommar infora vi läsaren i doktor Lassens
hvar-dagsrum, hvilket är sig både likt och olikt. Der sitta nu tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
