Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
personer och samspråka högt och lifligt, och det hände ej förr
Doktorn sitter visserligen i soffan med tidningarne framför sig,
men han talar nu äfven, och det sätt hvarpå han uttrycker sig
gör att hans hustrus strålande ögon liksom hänga sig fast vid
hvarje ord. Sedan de kommit norrut, har han, med undantag för
den korta smekmånaden, visat föga intresse för annat än sina sjnka
och liksom glömt Helene — en glömska, som hon med tanken
på sin egen obetydlighet funnit ganska förklarlig. Nu liar hon
dock fått mer mod och uttrycker sig både fint och väl. Den tredje
personen är svägerskan. Hon är ingen bländande skönhet och
likväl skulle det vara omöjligt att ej bemärka henne. Gestalten
är ståtlig, fin och böjlig, och det ljusa håret ligger böljande öfver
hufvudet, upplagdt i nacken med en smakfull knut.
Samtalet vände sig så småningom på lifvet i norden deruppe,
Doktorns ansigte förlorade sitt solsken och antog äter sitt bittra
och hårda uttryck, då han försäkrade svägerskan, som samma
dag anländt, att det var rysligare än någon kunde fatta.
»När jag jemför mitt ungdomslif med mitt nuvarande, frågar
jag mig om jag lefver pä samma jord», sade han; »jag ville hafva
anställning och inkomster, men jag finner med fasa att jag sålt
min friska ungdom för en usel grynvälling.»
Den stackars Helenes ögon förlorade sitt glada uttryck —
det var ju hon som var grynvällingen.
»I början var jag förtviflad», fortfor han, »och jag såg att
här gälde en kamp mellan naturkrafterna och mitt eget kött. Ett
fult rödmåladt hus med tomma väggar, det var min bostad; en
backe, der knappast ljungen växer, var min trädgård; en mark
med några tvinsotslika enbuskar mellan stenrösen och en å, svart
som natten, det var min park; roftbglarnes hungerskrän och
böljornas dån, hvilka afbröto dödstystnaden, var min musik, och att
se vildänderna dyka upp eller en hval springa i luften, det var
mina nöjen.»
Else invände något om midnattssolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
