Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skämtsamt samtal utspann sig, som slöt med att doktorn inbjöd
benne att bilda en akademi för tinnungdomen.
Else log och menade att galnare saker än så, kunde man
nog företaga sig. Men det vissa var, att förtretade det benne
att icke kunna ett språk, så skulle hon lära sig det.
Doktorn hemstälde ifrigt om ej hon ville bli hans lärarinna,
men syntes något afkyld då Else beklagade sin okunnighet, men
hänvisade till Helene såsom den bästa lärarinnan.
Imellertid hade lärohågen vaknat hos Helene; de båda
vännerna studerade ifrigt under veckans lopp, och när den engelska
familjen ej långt derefter aflade ett besök hos doktorn, fann denne
sig dubbelt förargad att icke kunna böja sin norska tunga till
de brittiska ordvändningarne och föresatte sig att den långa natt,
som kallas vinter, åtminstone skulle ge honom fördelen af att
inhemta denna kunskap.
Saken kom genast i gäng och gaf nytt intresse åt
hvardagslifvet. Helene bedref sitt lärarekall med förtjusning, hon var
snabb att lära och snart fördes middagssamtalet på engelska.
Såg ban nu hvad han egde i Helene? Men, i så fall,
hvarför blef hon sedan vintern närmade sig allt tystare och blekare.
Det är icke vintern hon fruktar, ty han är för henne en ständig
sommar. Hon känner hvart drag, hvarje skiftning i hans ansigte,
och hon kan ej dölja för sig, att ban är helt annorlunda när han
är ensam med henne än när Else är inne. Till Helene talar han
knappast, men kommer blott Else in i rummet, är han idel eld
och lif, och så förunderligt älskvärd och intagande, stundom ända
till vekhet mild — till ocli med mot henne. — Men hvarför var
han så annorlunda mot Else? Något sådant som ett förbjudet
förhållande hade Helene knappast en aning om, och både man
och svägerska stodo för henne allt för högt att skymten af en
misstanke hade kunnat träffa dem. Men Else var sa vacker och
isynnerhet så ovanlig. Helene hade redan i Bergen hört att
männen allmänt beundrade henne, men att hon knappast märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
