Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
sina tillbedjare^ afsigter förr än det kom till frieri, då de med
den älskvärdaste bestämdhet afvisades. Att Richard beundrade
svägerskan såg Helene klart, men Else märkte det tydligen icke.
Och att han beundrade henne, det var ju ganska naturligt,
menade Helene, isynnerhet när han jemförde henne med sin egen
hustru. Ty hvad var väl hon!
Men Helenes sorgsna förundran skulle ännu stegras. Hvarför
drog ofta en purpursky öfver hans ansigte utan minsta anledning?
Hvarför satt han nu åter timtals mörk och stum? Hvad fattades
honom? Svaret på de smärtsamma frågorna blef att han var
olycklig och att det var hennes skuld.
De förstämda aftnarne återkommo allt oftare. Läsningen
upphörde. Richard var trött, sade han, men stannade dock inne
i stället att som förr gå in till sig.
När den ordinarie föreläsaren tröttnat, förklarade Else en
afton, då stämningen blef allt för tryckande, var det ej mer än
billigt att det lästes högt för honom. Helene kunde börja. Han
satt i skuggan, så att damerna framme vid lampan ej märkte
det hånfulla leende som krusade hans läppar. Helene blef
ömsom röd och blek vid tanken att hon skulle läsa för sin man,
något som aldrig fallit hvarken honom eller henne in. I början
bäfvade stämman, men hon var van att läsa hemma, den vackra
väl utbildade rösten gjorde sig snart gällande och kom doktorn
att förvånad se upp. All fullkomlighet böjde han sig för, och
den lilla obetydliga personen der borta läste kanske bättre än ban
sjelf. När då boken handlade om kärlek, lade sig öfver hela
hennes väsen en annan kolorit, likasom vissa foglar ändra färg
mot våren. En eller två gånger fäste han en förvånad blick på
henne; kände han sig ännu en gång gripen af anletsdragens
renhet och harmoni? Mötte hon en sådan blick, rodnade hon som
en ung flicka och blef deraf blott ännu fagrare. Men mannen
vande sig snart vid den vackra läsningen, likasom han vant sig
vid sin hustrus husliga behag, hvilka i början hänryckt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
