Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
blickade in i hennes bleka ansigte så faderligt beskyddande ocb
varmt, att Ilelene kände sig öfverlycklig, och’ väl hemkommen
gick omkring till alla sina vänner, örter och hundar och höns
och kor, för att likasom taga dem med in i sin lycka.
Efter detta höll Else nästan af svågern och hoppades godt
för Helene.
Samma afton blef doktorn bortkallad, och medan de två unga
qvinnorna sutto tillsammans, berättade Else på Ilelenes önskan
sin historia, som denna blott ofullständigt kände.
Vid tio år förlorade Else sin far och enkan försörjde sedan sig
och henne samt mormodern med inackorderingar. Efteråt kunde Else
förstå att det varit mormodern som styrt huset. Det var en stor,
käck fru med ögon som tindrade förunderligt. Else hade ofta som
barn stirrat på henne och funderat på hvad som kunde komma
de der ögonen att tindra som stjernor. Det var kärleken,
svarade den gamla, då hon en dag frågade henne.
Allt var smått, men alla arbetade, ingen hungrade, och Else
mindes intet bekymmer. Men så kom olyckan. Modern sjuknade,
en af de inackorderade herrarne — kandidaten — friade till den
sextonåriga Else; äktenskap hade hon aldrig tänkt på, men hon
visste att det var något högt och härligt, ty det var kärlek, och
kärlek strålade som mormors ögon. Men kärlek som ej kommer till
två på en gång, den är ju ett missfoster. Han hade lekt med henne
som barn och nu ville han ha henne till hustru! Och att säga
nej hade varit att lägga modern i grafven. — Else hoppades att
ett underverk skulle komma henne till hjelp; men intet
underverk kom och hon blef gift med — stackars Nils!
Så enkelt berättade Else sin historia. Hade någon annan
förtäljt den, skulle man ha hört klinga igenom den en ton,
påminnande om de gamla kämpavisorna. Man skulle då fått en
bild af det frimodiga barnet med de långa, ljusa flätorna utåt
ryggen, lätt som en hind, flitig som en nunna — af lärarinnan
med den vänliga hållningen, hvars hela verksamhet var tillskuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
