Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjömans öppenhet, huruvida ej »presten skulle vilja afstå från
Karen» och hon skulle i stället vilja följa honom och bli en mor för
hans små — hade han närmare tänkt på saken.
»Att min Karen», fortfor handelsmannen, »passar bättre till
skepparhustru än till prestfru, det har jag länge sett; hon är
villig att följa Ywoff, men du har afgörandets ord.»
Presten hade hållit af Karen så långt han mindes tillbaka.
Han hade dock länge sett, att hon icke kände för honom hvad
inan kallar kärlek, han var öfvertygad att hon skulle bli
lyckligare med ryssen än med honom och han sade henne det ined
en broders vänlighet.
Nästa söndag lyste det för Ywoff och Karen, och efter trenne
veckor skulle brölloppet stå. Kaptenen hade dock sagt, att han
nu blott ville fara med Karen och bestyra om sitt hem, för att
sedan flytta med hela familjen ned till Karens hemtrakt, och
fadern hade redan i förtjusning häröfver börjat lägga grunden
till deras blifvande bostad.
Aftonen fore brölloppet had Karen med synbar ansträngning
sin forne trolofvade om ett samtal före kyrkdags följande dag.
På utsatt tid möttes de i storstugan; han studsade, då han såg
henne i brudskruden — så helt annorlunda än förr.
Hon började samtalet sägande att hon icke kunde resa, att
hon kände hur hon aldrig kunde få frid utan att ärligt ha sagt
honom sanningen.
Han såg vänligt men förvånad på henne. Hon fortfor,
erinrade honom om deras barndomsvänskap och trolofning,
hulde lefvat skilda tills han kom som prest, och hur hon clå insett
att han nu var en annan och att hon aldrig kunde bli som
han. »Kärleken till dig», fortfor hon, »var liten med mig och den
blef stor med mig. Något sådant allsmägtigt kan icke den fatta,
som icke har pröfvat det. Jag ville behålla dig evigt, och måste
dock låta dig fara. Jag tyckte det var synd att du ej skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
