Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’239
G. Eliot åt sina skapelser sanningens prägel och åt skildringen
nödvändighetens: hvarje verkan framgår följdriktigt ur orsaken.
Dessa tankar, känslor och begär måste under vissa gifna
omständigheter framkalla dessa handlingar, på hvilka hvarken godtycke
eller tillfälligheter öfva något bestämmande inflytande.
Men denna fina insigt i det för den enskilde betecknande,
på samma g£ng soui det hos honom allmängiltiga, bör hos
ka-rakterstecknaren vara förenad med oväld i framställningen, och
denna egenskap är hos G. Eliot lika framstående som
iakttagelsens skärpa. Ehuru en djup, personlig lifserfarenhet måste vara
grunden på hvilken ett författarskap som hennes bygger, och
ehuru vi veta att hon mycket lidit, som hvarje sann diktarnatur
före henne, håller hon sina skildringar fria från alla falska, ur en
blott personlig erfarenhet kastade skuggor, och lidandet har i
denna mening gått henne spårlöst förbi. Hon har en fri, en
storsinnad, af inga ensidiga tycken eller fördomar villad,
uppfattning af menskligheten. Hon är god och rättvis, ej oaktadt utan
emedan hon är klarsynt, och det är också blott den djupa
iakttagelsen, som kan skänka detta slags godhet, den tanklösa
godhetens fullkomliga motsats. En blick som hennes är för
menni-skoverlden hvad solens är för naturen; varm och genomträngande
framkallar den lif hvar helst sådant finnes spira, men påskyndar
äfven upplösningen der död bor. Hon uppspårar den dolda
anledningen till skenbart obegripliga företeelser, hon uppsöker hos
de ledsamma och obetydliga ett allmängiltigt, som ger äfven dem
ett värde, hon vet att ännu hos den brottslige framhålla
mildrande drag, som väcka medkänsla för honom sjelf, ehuru aldrig
för hans brott: en verkan som blott den på en gång djupe och
sedlige karakterstecknaren kan åstadkomma. Utom Walter Scott,
med hvilken G. Eliot har ännu andra likheter, torde ingen
engelsk författares menniskokännedom i den grad som hennes ega
den barmhertighet, »hvilken låter sin sol skina både öfver
rättfärdiga och orättfärdiga»; vanligen råder ett soramarsolstånd, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
