Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’241
kernas vishet, och deremot genom sin ungdomsfriska hängifvenhet
utjämna åren dem emellan och fylla tomheten i hans lif. Men
som lika sann måste man erkänna skildringen, när författarinnan
låter idealisationsförmågan — hvilken måste finnas hos hvarje
ungdom, som skall höja sig till sann mensklighet — denna
förmåga som skapar skalder och stordåd, blifva för Dorothea,
som för så många andra, ett par Ikarusvingar, hvilka bära till
undergång i stället för till det mål de voro afsedda att nå.
Alldeles under går Dorothea lyckligtvis icke genom sin
förening med Casaubon, men vi veta redan huru hård kampen
blef henne för hennes andliga tillvaro, en kamp hvari G. Eliot just
genom teckning af Casaubon kanske når spetsen af sin snillrika
karaktersskildring. Vi känna så väl igen denne girige
kunskaps-samlare utan tankeförmåga, denne ängsligt noggranna sakmenniska
utan inbillningsgåfva, hvilken anser en poetisk öfverdrift som en
osanning, ty huru kan man t. ex. sanningsenligt tala om månens
silfversken, då intet metalliskt deri ingår? Mr Casaubon
framträder så slående sann, så lifslefvande, att man allt i genom mot
honom känner en liflig ovilja, som om man af honom
personligen förorättats, men på samma gång ett visst medlidande, som dock
aldrig ges villigt förr än han är död — och äfven då blott i fall
man är öfver tjugo år!
Mr Casaubous i trä skurna gestalt tillhör redan de
typiska inom engelska literaturen, och han hade knappast huunit
dö i boken, förr än han åter uppstod inom pressen och i
sällskapslifvet. der man t. o. m. hos oss får höra en och annan person
betecknas som en Casaubon — hvarefter man sagt nog om den
menniskan.
Men G. Eliot’s redan anmärkta, oväldiga mildhet röjes icke
minst just i skildringen af Casaubon, ger denna just dess gripande
betydelse och framkallar känslan af att Mr Casaubon verkligen är
djupt beklagansvärd, hans öde mer än vanligt vemodigt. En
vetenskapsman, som genom brist i sin egen synförmåga famlar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
