Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’248
öfversättare deremot är detta en nästan oundviklig stötesten;
då emellertid Middlemarch mindre än flera af hennes redan
öfversatta romaner uppreser detta hinder, borde man kunna hoppas
att få se den i en den samma värdig svensk drägt till deras tjenst,
som måste försaka att lära känna den på engelska. Att i en
öfversättning mycket förloras är visst; att många ordspråk,
talesätt och andra yttringar af den henne egendomliga humorn mista
sin fulla styrka är sjelfklart, men mycket nog skulle i alla fall
återstå för att löna detta arbete, som emellertid kräfver goda
krafter.
Sedan vi nu antydt de mest framstående förtjensterna i
Middlemarch, fordrar sanningen att vi nämna något om de fel,
som onekligen äfven finnas. Vi hafva redan nämt det första och
största, nämligen kompositionens. Bredvid de redan omtalade
personerna finnes en mångfald andra, vid sidan af deras öden
utvecklas en hel del andra förhållanden, så t. ex. ännu en vidlyftig
kärlekshistoria mellan Rosamonds bror och en fattig kusin; vi
föras ut och in i flera olika hem, sättas iu i många olika
tankegångar, utan att detta allt likväl medverkar på ett oumbärligt
sätt i hufvudpersonernas öde. Kompositionen är i allmänhet ej
G. Eliot’s starkaste sida, och i Middlemarch begår hon genom
denna allt för rika mångfald ett svårt fel mot öfver- och
under-ordnandets lag. Det oväsentliga, huru ypperligt skildradt som
helst, är icke på sin plats när det ej underordnas det hela, så
att det verkar höjande och ej störande; bipersonerna, huru
lefvande de må vara, böra bort, när de stå oberoende af
hufvudpersonerna. Icke mindre än fyra berättelsers trådar löpa bredvid
hvarandra utan att någonsin knytas; sjelfva hufvudpersonernas öden
äro ej djupare ingripande i hvarandras, än att det yttre sammanhang,
hvari de ställas, gerna kunde varit borta. Nu läser man hvarje del
af Middlemarch nästan med samma nöje som boken i dess helhet,]
hvilket antyder tillvaron af ett fel som troligen ej uppstått, om
författarinnan delat sitt rika ämne på två böcker i stället för en.
<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
