Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’250
drar, men aldrig (annat än med och genom skildringen) dömer.
Hon nedlägger nästan alltid den utslagsröst, som tillkommer
författaren, troget tillämpande M:me Staël’s åsigt att tout connaitre !
c est tout pardonner. Hon är så färdig med ursäkter och skäl, j
så snabb att med en snillrik allmän anmärkning afrunda den udd
handlingen eger, väl också ibland att tillsätta en udd der ingen
borde finnas, att hon försvagar det intryck, vare sig till ondt eller
godt, hon ämnat gifva. Särskildt gäller detta Bulstrode, hvars]
sjelfbedrägeri hon ofta kallar betecknande Jör tro i allmänhet. ’
Så må vara, men visst är, att den trosriktning Bulstrode tillhörde
mer än de flesta ger spelrum at förvillelser sådana som hans, j
hvadan dessa förklaringar något matta skildringens styrka. Man 1
kan ej undgå att i denna mildhet mot handlingens orsak, i
förening ined det stränga fasthållandet vid handlingens följder — I
ett fasthållande hvarvid hvarje ondt träd måste bära ond frukt,
med väl ringa hänsyn tagen till ympqvistar — att i denna mildhet
se en dragning åt positivism, huru noga än valfriheten och
an-svaret teoretiskt häfdas. Detta förringar icke våra föregående i
uttalanden om G. Eliot’s sedliga styrka, men visar blott att hon
lika litet som någon kunnat alldeles undgå les défauts de ses I
qüalités.
Om de estetiska fel vi anmärkt kan man emellertid med skäl säga
att de äro öfverflüdets, och det slöseri, som är ett af dessa, glömmes i
gerna för ypperligheten af dess gåfvor. Man kan knapt önska
öfver-måttet af enskildheter borta, äfven inseende att det bela derpå skulle ;
vinna; ja, medan man läser boken, märker man det nästan icke:
skildringen drager läsaren med sig, på samma gång den lemnar honom
lugn; man brinner hvarken af hat eller kärlek, men man genom- 1
värmes småningom af beundran, man flyger ej framåt, inen
stannar i en ej tröttnande åskådning.’ Man har kastat granskningen
öfver bord, har tänkt, känt, lefvat med dessa menniskor, och det I
är först efter det man slutat boken, som man reder sina intryck.
Jämte de fel vi redan anmärkt uppstå då några allvarligare an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
