Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’287
lingskraft, som uppenbara sig i troskäinpens segrar och i hjeltens
stordåd sa väl som i snillets skapelser. Det är ovist att med
tung hand nedslå denna barnets sjelftillit. Låt gossen tro att
ingenting är honom omöjligt, till dess naturen på sitt eget
oemotståndliga sätt lätit honom känna gränserna för hans makt och
lärt honom ödmjukhet. I barnets förhållande till hemmet och
menniskorna kan du sjelf stäcka dess mod sä snart det vill slå
öfver till påflugenhet eller tanklöshet — icke genom hårda
förebråelser utan genom att vädja till dess bättre känslor. Med det
enkla budet: »gör och säg ingenting, mitt barn, som kan såra
andra!» uppställer du en gräns, som, utan att nedslå barnets
naturliga mod, tilltalar dess rättskänsla och anslår dess begär
att göra sig älskd, hvilka tvänne element i lika hög grad
som trossinnet ingå i den oförderfvade barnanaturen. Vår tids
brist på skapande snillen och ledande karakterer samt dess
öfverflöd på kritiska sinnen kan måhända till stor del tillskrifvas den
förvända riktning af det moderna uppfostringssystemet som går
ut på att hos barnet, redan hos den lille fem- eller sju-åringen
undergräfva naiveteten — troskyldigheten — och bringa det ej
blott att i förtid tänka. — utan ock att tänka öfver sina. egna
tankar. — Det är med konstens och i viss män äfven med
vetenskapens rike såsom det är med trons — »ingen kommer derin
utan han är såsom ett litet barn.»
Låt da barnet vara barn! lät det lefva sitt tioskyldiga lif,
låt det fröjdas af leken, af framgången, af sin egen
uppfinnings-gåfva och af kärleken som det får och ger. Låt det lefva detta
naturliga barnalif, hvilket, midt under leken och det omedvetna
nöjet af att blott vara till, då och då genomilas af en djupare
tanke som kommer och går, en förkänsla af något tillkommande
— en dunkel känsla af något stort, oupphinneligt — en svag aning
om livad pligt, hvad försakelse vill säga. Och var viss att alla
dessa förnimmelser, som komma och gå och förgätas, dock aldrig
dö, utan stanna i djupet af den omedvetna barnasjälen och der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
