Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’324
franska språket, som de af hans arbeten vi här nämnt äro eller
inom kort blifva tillgängliga i svensk öfversättning.
För att emellertid göra förfm full rättvisa och på samma
gång gifva läsaren tillfälle att döma om riktigheten af den
flygtiga karakteristik vi här vågat gifva af honom, meddela vi ett
par af hans berättelser oafkortade, den ena hemtad från Paris
under helägringstiden, den andra från Paris i sitt hvardagslag,
båda så till innehåll som stil betecknande för arten af Alphonse
Daudet’s skriftställarskap. Esseide.
41, Barnet spion.
Berättelse af Alphonse Daudet.
Han hette Stenne, »lille-Stenne» till skilnad från fadern.
Han var ett äkta pariserbarn, spenslig och blek, om tio år
eller kanske femton, åldern är ej lätt att afgöra bland de der
pariserpojkarne. Hans mor var död, hans far, en gammal
marinsoldat, höll uppsigt öfver en liten planterad plats i le quartier
du Temple. Småbarnen, sköterskorna, de gamla fruarna med
fällstolar, de fattiga mödrarna, hela detta Paris på rörlig fot
som går att söka skydd mot vagnarne i dessa små af gångbanor
omgifna parterrer, kände till pappa Stenne och höllo af honom.
Alla visste att under de sträfva mustascherna, som utgjorde en
förskräckelse för alla hundar och alla bänkflyttare, gömde sig ett
mildt, nästan moderligt leende, och att man icke behöfde säga
mer för att få fram detta leende, än:
»Hur är det med er lille gosse?»
Pappa Stenne höll så innerligt af sin gosse; han kände sig
så lycklig då den lille om aftnarne efter slutad skola kom och
hemtade honom och de tillsammans gingo igenom alléerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>