Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’326
af place du Chateau d’eau. Icke sora skulle han spelat; dertill
fordrades pengar, och han hade inga. Han nöjde sig med att
se på, med ögon, hvilkas uttryck det skulle vara fåfängt att
återgifva.
En af spelarne, »den långe», i blå tröja, som aldrig »satte
ut» mindre än 100-sous-stycken, väckte isynnerhet hans beundran.
När han sprang, den der, kunde man höra pengarne skramla i
bottnen på tröjfickan!
En dag då han tog upp en silfverslant som rullat ända fram
till Stennes fötter, hviskade han till denne:
»Du glor på den här, hvasa?.. . Nå, vill du ha så’na, ska’
jag säga dig hvar de fås.»
Efter slutadt spel tog han Stenne med sig till ett annat
hörn af torget och föreslog att han skulle följa med honom och
sälja tidningar åt preussarne, då man kunde räkna på 30 francs
för hvarje färd. I början vägrade Stenne belt förolämpad af
blotta förslaget, och afhöll sig sedan i hela tre dagar från att
återvända till de spelande. Men det var tre förskräckliga dagar.
Han åt icke, han sof icke. Hela nätterna såg ban högar af
galoscher uppstaplade vid sängfoten och 100-sous-stycken i långa,
glänsande rader. Frestelsen var för stark. Fjerde dagen återvände
han till Chateau £Eau, återsåg »den långe», lät förleda sig.....
En snöig morgon begåfvo de sig af, med en säck på axeln
och tidningar gömda under bluserna. När de kommo till la pörte
de Flandre, var det ännu ej dager. »Den långe» tog Stenne vid
handen och närmade sig vakten — en hedersman med röd näsa
och godmodig uppsyn — bedjande i gnällande ton:
»Käre herre, låt oss slippa igeuom! Vår mamma är sjuk,
vår pappa är död. Jag och min lille bror skulle se till att vi
kunde plocka litet potatis ute på åkrarna.»
Han grät. Stenne sänkte hufvudet, full af blygsel. Vakteu
betraktade dem, kastade en blick utåt den hvita, ödsliga vägen
och sade hastigt i det han drog sig tillbaka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
