- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Adertonde årgången. 1876 /
331

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’331

soldaten sin bössa, som hängde på väggen, och sade slutligen
till barnet med sitt vanliga godmodiga skratt:

»Kära pojke! hvad du skulle gått åt preussarne om du
varit stor!»

Omkring klockan åtta hördes dånet af kanoner.

»Det är Aubervilliers ... de slåss vid Bourget», förklarade
den gamle, som kände alla fästena. Lille-Stenne bleknade, och
förebärande trötthet gick han och lade sig, men kunde ej somna.
Kanonerna dånade alltjemt. Han tänkte sig hur friskyttarne
gjorde sitt utfall under natten blott för att sjelfva falla i snaran.
Han tänkte på sergeanten, som smålett emot honom, såg honom
derborta utsträckt i snön — och hur många jemte honom!...
Priset för allt detta blod hade han, gömdt under sin hufvudgärd
— han — gamle Stennes egen gosse — en soldats son!...
Tårarne nästan qväfde honom. 1 rummet bredvid hörde han fadren
gå af och an, derpå öppna fönstret. Der nere framför
trädplanteringen ljöd signalen; en nvobilbata]jon mönstrades för att rycka
ut. Säkert var det. riktig batalj. Den olycklige kunde vid denna
tanke ej återhålla en snyftning.

»Hvad är det åt dig?» frågade pappa Stenne och kom in
till honom.

Gossen kunde ej tiga längre utan hoppade ur sängen och
kas tade sig ned vid faderns fötter. Vid hans hastiga rörelse l
ullade silfverslantarne utåt golfvet.

»Hvad är detta? Du har stulit?» utbrast den gamle darrande.

Da berättade lille-Stenne i ett andedrag hur han gått till
preussarne och hvad han der gjort. Allt som han talade kände
han sig friare om hjertat — det lättade honom att anklaga sig sjelf.

Gamle-Stenne hörde honom med en förfärlig uppsyn. Då
allt var sagdt, dolde gubben ansigtet i sina händer och grät högt.

»Far, far!...» bad gossen.

Den gamle sköt honom ifrån sig utan att svara och
hopplockade pengarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1876/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free