Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’341
Man lyckönskade sig att få tillbringa någon tid i denna ljufva
natur, att få njuta och beundra.
Denna beundran blef för hvarje dag större, allt jemt fann
jag ny anledning till vederqvickelse och njutning. Huru ljufligt
att, så fort man stigit upp, begifva sig ut på ströftåg kring ön
eller ro ut för att undersöka skären, till en början närmast
huf-vudön, men sedan utsträcka sina utflygter längre och längre bort,
— att vederqvicka sig med ett bad i öppna hafvet, då man kände
sig trött, och sedan börja på nytt igen detta kringströfvande,
bekymmerslösa lif, lefvande för dagen med üavenir riest pas
m-gore venu till valspråk och för hvarje timine upptagen, fastän
man gjorde ingenting. Jag kunde sitta långa timmar i en båt
nere vid hamnen i lugnt väder, seende ned i hafvet. Det
blågröna, genomskinliga vattnet visade der sina skogar af
grönbrokiga alger och tång, öfver hvilkas kronor glänsande spiggar
stimmade, och torskungarne tittade mig belt förvånade i ögonen. De
hade säkerligen icke sett en menniska utan fiskredskap så der
vakta på dem. Då de sett på mig några ögonblick, vände de
onij och kilade af utåt djupet, icke olika en skara barn, som
springa för att tala om för mamma hvad de sett för underbart.
Ja, kanske låg nu torskmamina der nere i en grönskande
tång-berså och spisade små snäckor, under det att hon åhörde
barnens berättelser om mig. Hvad jag gerna skulle hafva velat få
kännedom om denna berättelse, afgifven utan ljud, blott med
tecken, svängningar ined stjerten, klippningar med senorna och
mumsningar med munnen. Men jag fick nöja mig med blotta
föreställningen.
Allt som oftast, då vädret var vackert, gjorde vi långa
utfärder till sjös, så att lotsarne förvånade sig öfver vår
sjöduglighet. Yi svärmade kring skären som fiskmåsar, stigande i land
här och der, klättrande upp på höjderna eller slående oss till ro
på någon skuggrik ö, hvars alla vinklar vi hvar för sig
undersökte. Stundom var sjögången så häftig, att vi hade svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
