Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’343
bortdöende bruset från bränningarna. Det var en naturens
andaktsstund, och vi, som bevittnade den, grepos djupt deraf. Vi
störde den icke med ett ord eller en rörelse, vi sutto stilla, som
om vi varit förvandlade till stöder. — Men regnet upphörde
småningom och himlen ljusnade åter. En liten strandpipare*) af det
slag, som skärbon kallar strandkyll, kom fram — jag vet icke
rätt hvarifrån —, trippade oroligt fram och åter på stranden och
höjde slutligen sitt klagande kyll-kyll-kyll!, som gifvit honom
sitt namn. Det var tecknet. Allt vaknade åter till lif.
Bofinkarne läto å nyo höra sin sång på stranden, måsar och tärnor
foro åter ined höga rop öfver vattenytan, än höjande sig i
båg-form på sina hvita eller silfvergråa vingar och sväfvande högt i
luften, än begagnande dem blott till fallskärm och pilsnabbt
störtande ned mot vattnet för att tillfredsställa sin rofgirighet.
Vi befriade oss från våra våta öfverplagg och gjorde båten
i ordning för att å nyo sätta ut på det nu lugna och klara
hafvet. Aldrig skall jag glömma den syn, som mötte mitt öga, då
jag lemnat skäret och vände mig ut emot hafvet. Ilade det ined
ens blifvit vinter? Himlen var hög och blåhvit, som om
vintersolen bröte fram i långa, hvitskimrande strålar. Hafvet liknade
blånande is och på hvarje klippa glänste det som nyfallen snö
och strålande is, skiftande i solskenet i matt violett, blekblått
och rosenrödt. Till och med träden, som stucko upp ur detta
landskap, voro, ehuru ännu gröna, dock öfverdragna liksom af
ett frostskimmer. Men denna vinter varade blott ett par
minuter, det blef åter sommar och vi foro nu fram utefter Fångöns
södra och sydöstra kust, som visar ett vänligare utseende än den
vestra med löfklädda dälder, odlade tegar och täcka
mennisko-boningar här och der bland bergen. Utanför danade skären en
tät krets, så att man kunde tro sig vara på en insjö. Vi följde
strandens krökningar och lade in här och der i vikarne, på
hvilkas botten tången låg i mjuka bolstrar, under det att vid deras
* Charadrius Hiaticula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
