Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’344
kant strandrågen, styf och rak, speglade sina blågröna ax i
vågen. Albuskarne stodo så mörkgröna med regndrypaude blad
och björkarna hade nu tvättat af den gråa ton, soin så länge
vidlådit dem. I bergskrefvorna blomstrade styfmorsviolen
mång-färgad och täck. Den sände sin doft ned mot hafvet, kanske
helsade den derigenom på sitt språk den präktiga lysingen*), i
hvars gula krona regnets juveler glittrade, eller fackelblomstret**),
hvars röda låga icke blifvit släckt, utan fast mer flammade med
ökad glans. Hvad vet jag?
Vi drogo vidare framåt, nu mot norr, tills en underligt
formad klippa, nästan liknande ruinen af ett gammalt fäste med
högt torn, ådrog sig våra blickar. Det var icke vår afsigt att
skilja oss från Fångöstranden, men vi kunde icke motstå
begäret att undersöka detta skär och vi rodde dit. Klippan reste sig
brant ur hafvet, regnvattnet silade i små glittrande droppar
utför dess sidor och glimmerkornen glänste som guld. Vi fäste
båten och klängde icke utan möda uppför berget. Mossan satt
lös och lossnade under våra fötter, och stenarne rullade undan
från afsats till afsats, tills de plaskande föllo ned i sjön.
Ändtligen stodo vi dock på toppen. Der var ingen ruin, utan ett
högt kummel, i forna tider upprest af gråsten i rund tornforin
till märke för sjöfarande. Gamla kol lågo vid foten af kumlet.
Voro de lemningar efter en fredlig majeld eller efter en
flammande vårdkase, som varnade för en från hafvet kommande
fiende? Jag petade bland kolen och gjorde dem denna fråga.
Jag tyckte nästan att de började hviska något om 1719, då jag
i det samma blickade upp och mitt öga föll på den hänförande
utsigt, hvarom jag hittills icke haft någon aning. Jag glömde
både kolen och deras historia för att låta ögat frossa i hela den
stora, obeskrifliga rymd, som nu utbredde sig för min syn.
Fjerran i söder syntes Häradsskär med sin fyrbåk och der utanför
*) Lysimachia vulgaris. 4
**) Lythrum Salicaria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
