Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
bär en jernstång på axeln, tyngre än en menniska kan bära den.
En skeppsgosse, som blifvit uppsänd från skutan för att hemta
vatten, mötte det på ladugården och frågade om vägen till
källan. »Det går an det», svarade råt, men var i detsamma
försvunnet. Den förfärade gossen kastade krukan och sprang; de
måste blifva utan vatten. Vid Engelholm finnes också ett rå.
Det visar sig blott för fideikommissarien, men enhvar hör det
stöka och ställa i rummen, i synnerhet nattetid, om ej
tjenst-folket satt allt i ordning, men äfven om någon af familjen varit
horta och kommer hem. En viss utslagssjukdom kallas i
skärgården för sjöråkoppor, och den kan icke botas annat än genom
offer till sjöråt. Man offrar något klädesplagg — det käraste
man i den vägen eger — och får då sin helsa. Men den, som
vid hafsstranden finner det offrade, gör bäst i att icke.röra
dervid, — sjukdomen kommer annars öfver upphittaren. Min
sagesman hade en gång funnit en fin, hvit näsduk, tagit upp den
och så fått sjukdomen, förtäljde han.
Ett föremål på en gång för fruktan och åtrå utgöra de
förtrollade skatter, hvilka uppgifvas begrafna på ett eller annat
skär. Om aftnarne komma de upp ofvan jord och glänsa då som
lågande eldar; men det har sig icke så lätt att bemäktiga sig
dem, ty underliga djur — drakar, ormar, jättehöns — kunde
förgöra dem, hvilkas händer ville komma vid skatten. Dock har
man mod och mans hjerta nog att ro dit, vända ryggen åt
elden och öfver venstra axeln kasta stål i elden, då kunna icke
trollen mera bortföra och nedgräfva sina skatter. Man kan då
taga dem till sig, ehuru man sedan visserligen icke torde gå fri
för trollens hemsökelser. — Många andra drag af ännu
bibehållen, ehuru mer eller mindre undangömd vantro kunde anföras;
det anförda torde dock vara nog. Med hvarje slägte, som går
undan, försvinner allt mer af gamla tiders vidskepelse, men på
samma gång hvad egendomligt finnes i tal, klädedrägt och bruk.
Folkskolan och en lifligare samfärdsel menniskorna emellan visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
