Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
allt kraftigare sitt inflytande i att kunna upplysa, men också i
att nivellera.
Hvarje afton, så fort solen sjunker ned i vester, se vi i
motsatt led Häradsskärs fyr sända åt alla håll sitt vänliga sken,
först med ett kortvarigt, skarpt och klart blänkande och derpå
mörker, men sedan kommer ett något längre, mildare sken och
så åter mörker. All’ denna omvexling inom kortare tid än fem
minuter och så allt jemt, tills solen ånyo rinner upp. En dag
beslöto vi att fara dit ut till fyren. En lätt bris fylde våra
segel, då vi lemnade Kettilö, men vinden kastade om ocli vi
måste kryssa. Vinden blef allt svagare och dog slutligen alldeles
bort, och först fram på eftermiddagen nådde vi till fyren, som
ligger på en kal klippa ytterst i hafsbrynet. En smal gångbro
förenar detta skär med ett annat, något större men nästan lika
kält, der lotsstationen finnes. Medan en af oss gick upp för att
begära lof att få se fyren, ströfvade vi andra omkring på
klipporna och betraktade utsigten öfver hafvet, hvars yta blott
häfde s af en sakta dyning. Utanför skäret satt en liten gosse i en
båt och fiskade. Han syntes vara föga öfver sex år. Hvad
kuude den lille tänka, då .han satt der ute så allena? Hvilka
bilder stego väl fram för barnets inbillningskraft, der han satt
ensam på det lugna hafvet, seende fiskarnes lek omkring sig
nere i det blå djupet? Drömde han skärbygdens sagor om
»sjöråt», hyste han bäfvan för den stora »sjöormen» eller tänkte han
blott på sin fångst? Då han senare kom i land och vi sökte
gifva oss i tal med honom, svarade han icke, utan såg blott på
oss med ett par stora ögon, hvilka tycktes låna färg och djup
af hafvet, och jag tyckte mig förstå att dessa barnaögon äfven
kunde se djupt in i fantasiens verld. Men nu kom fyrvaktaren.
Det var en . ännu ung man och man såg genast, att han var
gossens far. Han hade samma djupa ögon och samma drag, men
faderns ansigte var i ständig vexling, då deremot sonens låg
stilla i drömmande ro. Man såg att lidelsens stormar jagat fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
